Yrkesprogram i fara
Felaktiga föreställningar har spridits av politiker som slarvat med fakta.
Bildmaterial
Svetsare under utbildning. Industrin behöver välutbildade anställda, men eleverna väljer bort de yrkesförberedande programmen.
HUVUDLEDARE. Missmatch var ordet som Tommy Waidelich, socialdemokraternas ekonomiske talesperson, använde flitigast i riksdagsdebatten om vårpropositionen nyligen. Med det menade han att det är arbetslöshet och brist på arbetskraft samtidigt. Inte bara brist på specialiserade ingenjörer utan också på utbildade industriarbetare med följden att företag får tacka nej till order. Både han och Metalls ordförande Stefan Löfven har poängterat behovet och kritiserat regeringen för bristande utbildningsinitiativ.
Och visst ska de arbetslösa erbjudas utbildning när det behövs. Men varför inte börja med själva gymnasieutbildningen. Tidningen skrev häromdagen om vilka program årets nior i Helsingborg har sökt sig till. Bara åtta sökande till industriprogrammet och få sökande också till de flera övriga yrkesförberedande program. "Småföretagen skriker efter industriarbetare. Våra elever skulle kunna få jobb redan efter sin praktik i ettan. Men vi har svårt att rekrytera elever, säger Kenneth Svensson, rektor för Filbornaskolans yrkesförberedande program till tidningen. Missmatch, var ordet. Och det ser ut på samma sätt också på andra håll i landet.
Hur kunde det bli så här? Det fins flera tänkbara orsaker. Att jobba inom industrin eller som hantverkare ligger kanske långt ifrån mångas yrkesdrömmar. Det är inte fel att satsa på sin dröm, men det är viktigt att få med sig en realistisk bild av arbetsmarknaden. Det ställer krav på resurser för studie- och yrkesvägledning. Dessutom har det stora antalet friskolor lett till att det nu finns betydligt fler platser på gymnasieprogrammen än det finns elever. Det kan vara lätt att komma in på ett krävande teoretiskt program, men det är ingen garanti för att man sedan klarar studierna.
En annan orsak är troligen gymnasiereformen, eller kanske snarare missuppfattningar kring gymnasiereformen. Det stämmer att det blivit större skillnader mellan högskoleförberedande program och yrkesprogram. Färre utbildningar ger direkt behörighet till högskolan, om man inte aktivt gör tillval av andra ämnen. Det har kritiserats hårt av rödgröna partier. I valrörelsen framförallt talades det mycket om dörrar som stängdes redan efter nian och A-lag respektive B-lag.
Men dörrarna är inte stängda. Kenneth Svensson på Filbornaskolan igen; "Många tror att man inte kan få högskolebehörighet på de yrkesförberedande programmen. Men det är fel. Vi är skyldiga att komplettera med sådana kurser om eleven vill det. "
Regeringens motiv till förändringen var att färre studietrötta elever skulle hoppa av gymnasieskolan. Det skulle finnas en möjlighet med mer praktik och mindre teori. De som har det allra svåraste läget på arbetsmarknaden är nämligen arbetslösa unga som inte gått färdigt gymnasieskolan.
Man kan begära av politiker att de ska hålla sig till fakta, även när debatten går het, där har det brustit bland gymnasiereformens motståndare. Men som det nu är måste regeringen noga följa upp vad reformen leder till. Det blir ett fattigt samhälle på alla sätt om inga längre vill utbilda sig till maskinoperatörer, byggnadssnickare, svetsare eller frisörer.
