Smygande samhällsförändring
"Och så sätter vi den här under sparande". Den som någon gång sett Lyxfällan på TV3 vet att dit åker alltid en och annan tusenlapp så fort experterna tagit över den ekonomiska kontrollen. Det gäller att skapa en buffert. Och så gör de flesta svenskar. Sparar så fort möjlighet finns för att ha en marginal om något oförutsett händer.
Bildmaterial
Orange kuvert i brevlådan. En av flera anledningar att se om sin situation och stoppa mer i spargrisen. De flesta svenskar sparar ihop till en ekonomisk buffert.
INBLICK.
Häromdagen presenterade SBAB en undersökning om svenskarnas sparande, de tillfrågade är 15 till 75 år. Och de flesta, 94 procent, tycker att det är viktigt att spara. 80 procent menar också att de har en buffert för oförutsedda utgifter. Den genomsnittliga bufferten per hushåll uppgår till drygt 60 000 kronor, men nästan fyra av tio hushåll har en sparad summa på över 100 000 kronor (trots att bankerna sannerligen inte räntemässigt uppmuntrar traditionellt sparande). Dessa sparade pengar används sällan till konsumtion.
Men att många ensamstående med barn har en utsatt ekonomisk situation märks också i denna undersökning. Drygt var tionde svensk har inte råd med en buffert för oförutsedda utgifter och här är ensamstående med barn överrepresenterade. Och 45 procent av de ensamstående föräldrarna svarar att de inte har några pengar kvar vid månadens slut.
Pensionskuvertet med pensionsprognosen har också landat hårt i mångas medvetande. Enligt en undersökning som Folksam gjorde förra året är fyra av tio oroliga för om pensionen ska räcka. Samma undersökning visade att 65 procent av svenskarna har ett privat pensionssparande.
Och troligen gör man klokt i att oroa sig en aning. Det är en logisk reaktion på förändringar i samhället. Tilltron till att socialförsäkringar, bidrag och pensionssystem ska hålla oss flytande oavsett vad som händer i livet är inte vad den har varit.
Få får längre 80 procent av sin inkomst i ersättning från sjukförsäkring respektive a-kassa. De flesta arbetslösa omfattas inte ens av a-kassan. Enligt Arbetsförmedlingens uppgifter fick bara 40 procent av de arbetslösa ersättning från någon a-kassa förra året. 2012 väntas andelen ha minskat till 25 procent. Regeringen borde med andra ord ha bråttom att agera för en obligatorisk a-kassa.
Eftersom ersättningen dessutom är låg erbjuder många fackliga organisationer försäkringar som ska komplettera. Den som inte är väl förberedd löper en allvarlig risk att bli fattig vid arbetslöshet.
När tilliten till trygghetssystemen sjunker så ser vi om inte bara vårt hus utan hela vår livssituation, sparar och tecknar försäkringar. Förändringar i det offentliga leder till förändringar i det privata. Och någonstans finns brytpunkten där viljan att betala skatt störtdyker, eftersom för många inte längre tycker att de får tillräckligt med trygghet tillbaka. Då är vi på väg mot ett systemskifte utan att ens ha diskuterat saken ordentligt. Och det vore verkligen olyckligt.
