Elisabeth Braw: Pompa till perfektion

Av övning blir man mästare, lyder ett ordspråk, och övning har det varit i London denna vecka. Klockan fem på onsdagsmorgonen genomförde militären sitt genrep, komplett med God Save the Queen när den kungliga kortegen (tom) rullade in på Buckingham Palaces gård.

Det är alltid ett privilegium att få bo i London, men i synnerhet denna månad, när jag från mitt hem nära Westminster Abbey få se prinsbröllopet förberedas till perfektion. Hela världen beundrar britterna och deras pompa och ståt, men hemligheten är ständig övning. Med jämna mellanrum genomförs övningar för framtida ceremonier, bland annat prins Charles begravning. Det var naturligtvis därför prinsessan Dianas begravning genomfördes så stilfullt med bara några dagars förberedelse.

Därför har bröllopsplaneringen avlöpt extremt effektivt. Staketen längs med gatorna är prydligt uppställda. Skyltarna också. Stridspiloterna har övat på sin uppvisning. Soldaterna som måste stå i givakt i fem timmar – utan toalettpaus – har övat sig på just denna uppgift, inklusive hur de ska falla om de svimmar. (Drillchefen rekommenderar att dricka fem liter vatten i förväg, inte vila kroppsvikten på hälarna och inte spänna åt mössremmen för hårt.) De har övat sig i att putsa sina skor så att de blänker ännu mer än vanligt och tvättat sina björnskinnsmössor så att de skiner till fulländning. På torsdagskvällen stängdes gatorna runt Westminster Abbey och Buckingham Palace av för trafik så att gatsoparna kunde polera dem. Mina barns skola har ägnat de två senaste dagarna åt bröllopspyssel, och naturligtvis är alla skolbarn lediga i dag.

Inne i Westminster Abbey har prästerna och brudparet övat. På onsdagskvällen genomförde de sitt genrep, inklusive Kate Middletons tre minuter långa procession längs kyrkans mittgång. Middleton kommer därför att anlända vid prins Williams sida när exakt rätt not spelas. Westminster Abbeys körgossar sjunger minst sju gudstjänster i veckan, så de är välförberedda när kungahuset behöver deras tjänster. (Från och med i höst kommer min son att sjunga i Westminster Abbey, så han kommer förmodligen att se ett kungligt bröllop eller begravning, eller varför inte en kröning, från första parkett.)

Lilla Eliza Lopes, 3, som ska vara brudnäbb, har också övat. (prins William är en generös man: Eliza är barnbarn till Camilla Parker Bowles.) En god vän till mig var körgosse i St. Paul’s Cathedral vid Winston Churchills begravning. För att gossarna inte skulle titta på processionen och glömma sjunga instruerades de att sätta pannan i psalmbokshyllan när processionen gick förbi. På så sätt såg det ut som om de bockade sig för den avlidne premiärministern – fast de naturligtvis inte såg någonting.

I dag promenerar jag i gryningen med mina barn till Westminster Abbey, men naturligtvis kommer vi inte att se något: riktiga fans har tillbringat flera nätter längs paradrutten för att få de bästa platserna. Men det gör inget. Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg prins Charles och Diana Spencers bröllop på TV för 30 år sedan. Mina barn kommer tvivelsutan att berätta för sina barn om hur det var i London på prins Williams bröllopsdag. Man behöver inte vara monarkist för att inse hur pompa och ståt i världsklass lyfter nationens mod.

Elisabeth Braw
elisabeth.braw@gmail.com