Snäv syn på ohälsa hos kvinnor
Lösningen på kvinnors ohälsa är inte att de lämnas i passivt bidragsberoende, skriver Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).
DEBATT. I sitt inlägg (Debatt 7 juni) skriver Hillevi Larsson (S) om att en stor andel av de sjukskrina är kvinnor inom den offentliga sektorn. Den bilden delar jag. Av sjukskrivna personer är den största andelen kvinnor totalt sett, och de kvinnodominerade arbetsplatserna har störst antal sjukskrivningar. Dessa kvinnor ska få hjälp och stöd att komma tillbaka. Brister hanteringen ska den prövas rättsligt. Alla ska ges chans och få det stöd som behövs för att komma tillbaka till arbetsmarknaden och därmed all den trygghet, gemenskap och förbättrad självkänsla ett arbete innebär. Oavsett orsak blir jag illa berörd när människor hamnar i kläm i ett system som är till för att hjälpa och vara en väg tillbaka.
Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar för sina sjukskrivna anställda, och att säga upp någon på grund av sjukdom är inte tillåtet, vilket Larsson felaktigt påstår i sitt debattinlägg.
Problemet är varför kvinnor blir sjukskrivna. Vi behöver lösa denna fråga, inte bara från den ände då kvinnor redan är och har varit sjukskrivna en längre tid utan även förebyggande.
Jag vill se en offentlig sektor där undersköterskor, sjuksköterskor och omvårdnadspersonal kan driva goda idéer. Jag är också övertygad om att möjligheten att välja mellan flera olika arbetsgivare förbättrar arbetssituationen för kvinnor och skapar en positiv löneutveckling. Kvinnor är duktiga på att se smarta lösningar i den vardag de verkar i.
Att göra många olika saker för att förändra tror jag är oerhört viktigt. Flera olika arbetsgivare gör att du som arbetstagare har möjlighet att söka dig till en ny och annorlunda arbetsplats om din nuvarande gör dig sjuk. Du har då möjlighet att påverka din lön genom att arbetsgivarna måste konkurrera om din kunskap och kompetens. Dina tankar och idéer kan få genomslag, och du kan själv påverka din arbetssituation. Dessa faktorer tror jag skapar arbetsglädje och därmed mindre risk för utbrändhet och förslitningsskador. Att förebygga sjukskrivningar är minst lika viktigt som att ta hand om dem som blir sjukskrivna.
Lösningen på kvinnors ohälsa är inte att de lämnas i passivt bidragsberoende och sjukfrånvaro. De ska inte heller ha begränsade möjligheter till anställning och påverkan. För mig är det en otroligt snäv och begränsande syn på ett stort samhällsproblem.
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), riksdagsledamot,styrelseledamot Moderatkvinnorna
