Vuxenmobbning ökar
DEBATT. Cirka 360 000 anställda (cirka 9 % av arbetskraften) anser sig utsatta för kränkande särbehandling. Enligt Arbetsmiljöverket har antalet anmälda fall ökat och är nu cirka 600 per år. Varje år blir 10 000 – 30 000 personer långtidssjukskrivna på grund av mobbning/kränkande särbehandling och för 100 – 300 så svårt att de tar sina liv (Arbetslivsdelegationens statistik).
Mobbning/kränkande särbehandling är ett sammansatt och växande samhällsproblem inom arbetslivet och i organisations- och föreningslivet. Kränkningar och utstötningsprocesser sker inom alla arbetsmarknads- och samhällssektorer, men kanske mest inom politiskt och ideologiskt styrd verksamhet. Många faktorer och komplexa frågor med makt- och inflytandestrukturer, som hör samman med synen på chefsrollen och hur den utövas, har betydelse för att mobbning sker. Att omgivningen inte griper in hör samman med beroendeförhållandet uppåt i organisationen samt inte minst bristen på civilkurage.
Journalisten och författaren Maciej Zaremba har studerat mobbning/kränkande särbehandling och funnit att det ofta finns en avsikt med att folk utsätts för kränkande särbehandling. Exempel på sådan avsikt kan vara att undanröja konkurrent eller person som riskerar att avslöja inkompetens, missförhållanden eller oegentligheter.
Mats Jonsson, ordförande i Organisationen Mot Mobbning anser att mobbning på arbetsplatsen bör jämställas med fysiska våldsbrott i rättstillämpningen. Han hänvisar till Maciej Zarembas bok Mobbarna och rättvisan och företeelsen instrumentell mobbning. Det innebär att en person med hjälp av manipulation, maktspel, förtal och så vidare stöter ut en annan människa ur det sociala sammanhanget och invaderar dennes livsutrymme.
Det är viktigt att rättstillämpningen ger reella möjligheter för den som utsätts för kränkande särbehandling och därför instämmer jag i de krav på förändring som Organisation för fram till exempel det första viktiga kravet:
”Explicit förbud mot kränkande särbehandling, social utstötning och diskriminering i alla former bör införas tillsammans med straffsanktioner i brottsbalkens tredje och fjärde kapitel.”
Den som utsätts för mobbning måste också få adekvat och kompetent hjälp för att få slut på mobbningen samtidigt med professionellt stöd i den ofta svåra psykiska stress som mobbningen medför.
Kränkande särbehandling får inte förekomma och en nollvision är det enda möjliga scenariet i en demokrati som har värderingen om alla människors lika värde.
Därför krävs förebyggande arbete och ny forskning som tar sikte på att i grunden få svar på viktiga frågor till exempel:
Utifrån vilka motiv utsätter någon en medarbetare för mobbning och kränkande särbehandling? Vilka är drivkrafterna till ett sådant handlingssätt? Arbetslivs- och samhällsforskare borde kunna ge svar eller kräva resurser till forskning som kan förklara underliggande motiv och drivkrafter till mobbning.
Nätverket mot kränkande särbehandling i arbetslivet i riksdagen är ett tvärpolitiskt nätverk där sakkunniga, behandlare och för fram frågor ur de drabbades perspektiv.
Ett motsvarande tvärpolitiskt nätverk på kommunal nivå är viktigt och för alla som vill ha en förändring hör av er på debattsidan eller till undertecknad personligen.
Brita Wahlgren-Lind (MP), Helsingborg
Ersättare i kommunfullmäktige
