Dags att byta platser
Centern bör tänka nytt när Annie Lööf ska ges plats i regeringen.
Bildmaterial
När Maud Olofsson lämnar över till Annie Lööf bör man passa på att möblera om på partiets taburetter.
HUVUDLEDARE. När Centern i nästa vecka väljer Annie Lööf till ny partiledare förväntas det också leda till en viss ommöblering i regeringen. Det mesta talar ju för att Maud Olofsson även lämnar posten som näringsminister. Att ha före detta partiledare kvar på strategiska platser för partiet är inte särskilt lyckat.
Är det då självklart att Annie Lööf ska bli Sveriges nya näringsminister? Frågan är ännu så länge hypotetisk men diskuteras likväl. Och ytterst är det Fredrik Reinfeldt som bestämmer hur regeringen ska se ut.
Posten som chef för närings- och energidepartementet anses som svår och tung. På Maud Olofssons bord har under årens lopp hamnat en rad uppmärksammade frågor: Saab och Vattenfall till exempel. Några politiska poäng har varken Olofsson eller Centerpartiet fått av de båda ärendena. Småföretagarna, som Centern anser sig värna, har varit långt i från nöjda med ministerns insatser.
Det finns skäl att tro att Centern ändå kommer att vilja ha kvar posten. Men varför ska ansvaret för energifrågorna hänga i hop med näringsfrågorna? Dessutom kan man sätta frågetecken för den något konstruerade it- och regionministerposten som innehas av Annie Lööfs konkurrent om partiledarjobbet, Anna-Karin Hatt.
Centern bör alltså ta sig en rejäl funderare över utdelningen av ministerposter. Det vore intressant om partiet kunde tänka sig att fila på sin gröna profil. Varför inte föreslå att miljö- och energifrågorna slås samman i ett departement. Och om så blev fallet, varför inte kalla hem EU-parlamentarikern Lena Ek och gör henne till minister för dessa frågor? Andreas Carlgren har trasslat in sig i vargfrågorna och inte förmått att driva de gröna frågorna tillräckligt hårt. Det är dags för ett byte på den posten. Anna-Karin Hatt skulle sedan kunna bli näringsminister med ett mer renodlat uppdrag.
Centern har fyra ministerposterna i regeringen. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson verkar sitta säkert, även om man hade önskat en minister med en något kaxigare profil i så viktiga frågor som rör mat och jordbruk. Men internt i partiet har han starkt stöd och som partiledare har Annie Lööf många hänsyn att ta.
Den fjärde ministerposten för Centern skulle kunna vara den som har ansvaret för infrastrukturfrågorna. I dag är det moderaten Catharina Elmsäter-Svärd som basar för dessa, men här skulle Annie Lööf kunna göra sin entré i regeringen. Det skulle ske på bekostnad av en av Moderaternas 13 platser. Men 24 eller 23 ministrar i regeringen är tämligen egalt. Och hittills har Elmsäter-Svärd inte gjort några särskilt stora avtryck i de så viktiga transportfrågorna. Även här kan det gröna inslaget i politiken öka.
Fredrik Reinfeldt har varit sparsam med regeringsombildningar. Fördelningen av departementen har också varit traditionell och enligt principen "partierna får sina hjärtefrågor". Därför är det inte att förvänta att han kommer att tillåta några stora förändringar nu heller. Men som ny Centerledare kan ju Annie Lööf komma med önskemål. Och den möjligheten bör hon uttnyttja.
