Skadestånd till vanvårdade fosterbarn
Det är bra att regeringen nu kommit till insikt, skriver Michael Anefur (KD).
DEBATT. Det finns vissa kapitel i vår historia som inte bara är solkiga utan genomsvarta. Ett sådant är de barn som togs från sina biologiska familjer och sedan placerades genom samhällets försorg hos människor som behandlade dem väldigt illa. Det finns berättelser om tvångsarbete, utebliven skolgång, aga gränsande till sadism och även sexuella övergrepp. Samhället tog över ansvaret för dessa barn och svek dem gruvligt, det fanns ingen uppföljning och ingen kontroll om fosterföräldrarna verkligen verkade för barnens bästa.
Samhället tyckte att man gjort vad man skulle när en ny boplats var ordnad. Däremot var det inte sällan som barnen förflyttades efter en period men då på fosterföräldrarnas initiativ.
Det fanns naturligtvis många fosterföräldrar (bland annat mina) som tog sin uppgift på största allvar och gav både kärlek och goda villkor, det är viktigt att inte glömma detta, men det går inte att bortse från alla dem som inte fick en chans att skapa sig ett liv för framtiden – och det var samhället som var ansvarigt!
Vanvårdsutredningen fick i uppdrag att intervjua de drabbade och komma med förslag på åtgärder för deras upprättelse. I klartext, hur skulle samhället kunna be om ursäkt och kompensera för det lidande barnen utstått. Utredaren kom fram till ett antal åtgärder, bland annat en ekonomisk kompensation på 250 000 kr. Inga pengar i världen kan kompensera en förlorad barndom och för vissa ett förlorat liv men pengar kan dock göra resten av livet något enklare att leva. Det torde inte finnas någon som inte tycker att samhället ska kompensera dessa barn på alla tänkbara sätt.
Som fosterbarn kan jag förstå en del av den övergivenhet och utanförskap det innebär. Men jag kan inte ens med fantasins hjälp föreställa mig hur det måste ha varit att utöver skiljandet från den biologiska familjen dessutom blir utnyttjad, slagen och misshandlad. Dessa barn ska ha både ursäkt, ceremoni och ekonomisk ersättning för att samhället svek dem gång på gång.
Därför är det bra att barnminister Maria Larsson (KD) och resten av regeringen nu kommit till denna insikt. Det är inte svårt att förstå de legala och juridiska hinder man kan finna gällande rättssäkerhet och bevisfrågor men de blir underordnade samhällets plikt att upprätta de barn man svikit så flagrant.
Nu har barnministern bjudit in de rödgröna till samtal för att hitta en lösning. Det går självklart att hitta en lösning om man verkligen vill. Mitt förslag är att man gör en exceptionell engångslösning med ett allmänt skadestånd för vanvård. Skulle det då bli någon som får skadestånd utan att vara berättigad är det ett litet pris jämfört med upprättelsen för dem som svikits av samhället gång på gång. Ytterst sett handlar det om den moral och etik ett samhälle måste bygga på.
Michael Anefur (KD)
distriktsordförande och ersättare i partistyrelsen.
