Han är inte bara en scout
Kungens hängivna intresse för scouting har betraktats som tämligen harmlöst. Men nu har det blivit allt annat än det. Och det fungerar faktiskt inte att vara både hedersordförande i World Scout Foundation och Sveriges statschef när man som kungen gjorde i förra veckan hänger scoutmedaljen Bronsvargen runt halsen på en envåldshärskare, kung Abdullah i Saudiarabien.
Bildmaterial
Även som scout är kungen statschef. Det borde stoppat honom från att överlämna en medalj till Saudiarabiens Abdullah.
INBLICK. Kungen hävdar att resan till Saudiarabien clearats av UD. UD:s presschef ser inget problem med kungens agerande, och hänvisar till att Sverige har diplomatiska förbindelser med Saudiarabien. Fredrik Reinfeldt har inga synpunkter på att kungen delar ut medaljer med koppling till scoutrörelsen. Carl Bildt konstaterar på sitt sedvanligt arroganta sätt att "världen inte ser ut som i Skövde, den är lite annorlunda."
Jaha, landets högsta politiker rycker på axlarna. Men kungen är statschef i Sverige i vilken skepnad han än uppträder. Det är alltså inte vilken världsscout som helst som medaljerar Abdullah. Nog borde de se med något större allvar på saken.
Den internationella scoutrörelsen ser det förstås som en fjäder i hatten att ha en kung som hedersordförande. Och det gör alla andra organisationer som kungen på något sätt sätter sig i spetsen för. Alltså måste statschefen välja engagemang och uppdrag med omsorg. Och i samråd med utrikesdepartementet när så krävs. Axelryckningen från Carl Bildts sida duger inte.
Den danske kronprinsen Frederik kritiserades från flera håll när han beslöt sig för att bli ledamot av den internationella olympiska kommittén. Experter menade att tronföljaren, utan att själva säga något, riskerar att hamna i politiskt känsliga situationer. Det ligger mycket i det. Men Frederik tog risken och blev ledamot av kommittén. Återstår att se hur han hanterar detta.
Den svenske kungen har nu hyllat en diktator som styr i ett land där det råder ett fruktansvärt förtryck, inte minst mot kvinnor. Saudiarabien är ett land som är allt annat än en demokrati, där mänskliga rättigheter är en bristvara.
Det är riktigt att Sverige har diplomatiska förbindelser med detta land. Och det finns både en naivitet och ett mått av skenhelighet när det gäller staters kontakter med andra. Det visar det som nu hänt i Libyen till exempel. Där har bland annat Sveriges handelskontakter med Gaddafi helt riktigt kritiserats. Samtidigt ger diplomatiska kontakter – och även handel – en möjlighet att föra viktiga samtal i syfte att öppna slutna länder, att bana vägen för förändringar och så vidare. Om man tror på samtalets kraft måste man också förmå att skapa dialog, även med länder som står långt i från våra värderingar.
Men att en statschef, som enbart är en symbol och representant, ger sig ut på egna resor – oavsett syftet – fungerar inte. Det visar hur svårt det är för kungen att förena statschefsrollen med uppdrag i olika typer av organisationer. Det är mycket olyckligt att han inte inser att detta själv.
Men det är lika allvarligt att man från UD:s sida inte förstår vilka signaler besöket och medaljutdelningen hos Abdullah ger i Saudiarabien: ett godkännande av en förtryckarregim. Och det när medborgare i andra länder är fullt upptagna med att försöka störta sina despoter.
Man tar sig för pannan.
