SD försöker stajla om sig
Bara förändringar på ytan eftersom partiet tänker föra samma politik som tidigare.
Bildmaterial
Sverigedemokraterna har fått stå ensamma i riksdagen.
HUVUDLEDARE. Sverigedemokraterna, som just nu håller landsdagar i Göteborg, ska anta ett nytt principprogram. Men det handlar mer om kosmetika än innehåll. Genom att börja kalla sig socialkonservativa i stället för nationalistiska hoppas SD bland annat att locka väljare från Moderaterna. Kanske tror de också att de genom bytet av beteckning kan bli mer respekterade. Men statsvetaren Mats Lindberg vid Örebro universitet menar att SD missuppfattat själva begreppet. "I konservatismens idétradition innebär socialkonservatismen en inkluderande ambition, ..... I Sverigedemokraternas version används begreppet tvärtom exkluderande", skriver han på DN Debatt.
För SD blev valet förra hösten en framgång. Målet om att komma in i Sveriges riksdag nåddes. Men något reellt politiskt inflytande har SD dessbättre inte fått. Både regeringen och de rödgröna har visserligen fått partiets stöd i olika riksdagsfrågor. Men det har inte skett efter ett politiskt utbyte, det är inte ett stöd som något av de andra partierna sökt. SD har inte fått vara med i några förhandlingar. Det har inte varit fråga om att ge Sverigedemokraterna något för att få något annat. Fredrik Reinfeldt har också fortsatt att markera tydligt mot Sverigedemokraterna.
En utveckling som den vi såg i Danmark under den borgerliga regeringen som inte kunde få igenom sina förslag utan stöd från Dansk folkeparti har vi alltså lyckligtvis inte fått uppleva i Sverige.
Det har förstås varit frustrerande för Sverigedemokraterna. Liksom att det är problematiskt för dem att det förekommer en hel del inre spänningar i partiet. En riksdagsledamot har hoppat av och är nu en politisk vilde. Internkritiker har inte setts med blida ögon och sedan valet har 15 personer uteslutits ur partiet.
SD har också haft svårt för att besätta alla platser partiet fick i kommun- och landstingsvalen. Anna Sofia Quensel, researcher på stiftelsen Expo, visar dessutom i en undersökning hur passiva de ledamöter som sitter ute i de beslutande församlingarna är. Att skriva motioner är inget som prioriteras, och när det görs är det ofta centralt författade inlägg. Quensel menar, enligt Ekot, att "kommunpolitikernas främsta uppgift blir att vara ambassadörer åt Sverigedemokraterna på riksnivå." och hon fortsätter:
– De har inte fått sina mandat så mycket på sin egen kommunpolitik utan på partiets rikspolitik.
Det här förstärker bilden av ett väldigt toppstyrt parti där det finns en stark kärna kring partiledaren Jimmie Åkesson och några få andra personer. En krets som fortfarande anser att människor har olika värde beroende på vilken bakgrund de har. Och inget av detta förändras med det nya principprogrammet. Partiets sysslar enbart med en fasadrenovering.
Men för de övriga sju partierna i riksdagen kvarstår fortfarande utmaningen att förhålla sig till SD och det faktum att de den här mandatperioden finns i riksdagen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gav partiet oförtjänt stort utrymme och förlorade själva när inte ställde upp i Agendadebatten i SVT. Och Miljöpartiet fick välförtjänta framgångar genom att våga ta debatten med dem. Det är också det enda rätta sättet.
