Som ringar på vattnet...
Bildmaterial
Kritiken gäller Lundsbergs internatskola, men förtryckande strukturer lever kvar också på andra håll. Och kan, precis som goda exempel, spridas som ringar på vattnet.
ANDRALEDARE. Det finns ett gammalt talesätt som säger "det som inte dödar, härdar." Uttrycket används ofta för att rättfärdiga auktoritär uppfostran eller inskolning i olika hierarkiska system. Men det är naturligtvis ett grovt förenklat och farligt sätt att se på något så komplext som en människas utveckling. Det som inte dödar kan skada för livet eller för alltid en aning påverka en ung människas personlighet och hur denna i sin tur kommer att möta andra. Som ringar på vattnet...
Detta apropå skolinspektionens kritik av elitskolan Lundsberg. Här har i decennier fostrats unga varav många har förväntningar på sig att bli framtida makthavare, inom olika områden. Samhället runt om förändras, av dagens och morgondagens ledare krävs helt andra egenskaper än av gårdagens. Men har Lundsberg förändrats? Inte enligt Skolinspektionen som nu ger skolan tre månader på sig att komma tillrätta med den kränkande behandling man menar att äldre elever utsätter yngre för.
Före detta elever har olika uppfattningar. Skolinspektionens kritik vilar på intervjuer med personal och med elever som berättat om missförhållanden. Andra försvarar sin skola och rektorn Staffan Hörnberg hävdar att kritiken är överdriven och att den svartmålar. Han menar att man redan har städat ut och han har inte sett mycket av det som Skolinspektionen beskriver. Men vissa saker måste man kanske leta djupare efter för att finna. Såväl på Lundsberg som på andra håll.
För vi bör nog, apropå Lundsberg, ställa oss frågan lite bredare. Hur mycket har samhället/vi städat ut av gamla maktstrukturer och förtryckarmentalitet och vad har fått leva kvar? Inom militären, inom idrotten. När en ung pojke på ett nytt jobb ska veta sin plats eller en ung tjej blir utsatt för sexuella trakasserier? När unga inte får välja hur de vill leva eller vem de ska leva med? När barn mobbas i skolan och en del tycker att de delvis får skylla sig själva om de på något vis sticker ut, betraktas som annorlunda?
Finns det rent av en tolerans mot sådant beteende som lever kvar? I traditionstyngda invigningsriter och under omskrivningar som kamratskap. Den som själv har utsatts tycker inte att det är så farligt att andra får uppleva samma sak. Och det som inte dödar härdar ju, formar för framtiden.
Nej, det finns fler ställen än på Lundsberg där det behöver städas ut och vädras. Det ska inte vara okej någonstans att sätta sig på andra, inga frizoner för sådant som inte tolereras i samhället i övrigt. Därför är Skolinspektionens kritik viktig, liksom att det är viktigt när myndigheten tar itu med andra skolor som inte tagit itu med mobbning.
Med den vinkeln blir det som händer på Lundsberg något som angår oss alla.
