Ovärdigt Sverige som välfärdsland
Håkan Philipsson (S) om välstånd.
DEBATT. Vi ska tänka på våra medmänniskor och inse att välstånd inte är detsamma som lycka, skriver KD-riksdagsledamoten Otto von Arnold (Debatt 22 december). Det vore vällovligt om den insikten nådde hela vägen fram till det som är våra välfärdssystem och som våra riksdagsledamöter har att lagstifta kring. En önskan under det nya året vore att månglarna prompt slängdes ut från det välfärdstempel som länge burit namnen Vård, Skola och Omsorg.
Se till att få stopp på den ohemula penningrullning av svenska folkets skattemedel som för närvarande pågår. Rätten att välja finns knappast för den som behöver ett vårdboende inom äldreomsorgen. Det vill säga rätt att få den mat man önskar, få lägga sig när man vill, få gå ut när man vill, eller vad nu livets återstående väsentligheter kan bestå av för den enskilde.
Istället släpps riskkapitalbolag fria att härja på den marknad där välfärden bjuds ut till lägstbjudande. Man känner sig förflyttad till ett mycket, mycket gammalt tänkesätt. Och ändå tjänar vårdbolag och riskkapitalister miljoners miljoner när de stramar upp personalbemanning och sänker vårdkvalitén. Rapporteringen om direkt vanvård har varit återkommande och skrämmande under den gångna hösten.
Skattemedel avsedda för den svenska välfärden ska självfallet användas för sitt ändamål och inte förpassas ut ur riket till diverse skatteparadis där riskkapitalister gnider händerna i förtjusning och hämtar hem lågskattade vinstmedel som bjuder ett rikt liv på skattebetalarnas bekostnad. Det vore en nåd att stilla bedja om att Otto von Arnold och hans riksdagskollegor måtte sätta stopp för denna hantering och detta med det snaraste.
Skolor säljs ut till hugade spekulanter och skyhöga räntekostnader finansieras med skolpengen. Också det är naturligtvis ett praktfullt övertramp på den svenska välfärdsmodellens mångåriga och allmänt accepterade välfärdspolitik, den generella välfärden.
Det känns direkt obehagligt, närmast vämjeligt, när kommuner mer eller mindre tvingar boende inom äldreomsorgen att söka socialbidrag för att den boende skall klara att betala för sig. Detta är direkt ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.
”Det vi har, har inte alla,” säger Otto von Arnold. Nej, just det. Och det är här man som riksdagsledamot kan göra en insats.
Då hade vi alla mått bättre, genom att vi sett till att gemensamt fördela tillgängliga resurser efter de behov som finns och att vi alla hade hjälpt till efter förmåga, vi hade visat vägen tillbaka till ett solidariskt välfärdssamhälle.
Håkan Philipsson (S)
2:e vice ordförande kommunfullmäktige Båstad
