Slagläge för Sjöstedt
Men det kan främst gå ut över Håkan Juholt.
HUVUDLEDARE. Som väntat blev i går Jonas Sjöstedt ny vänsterledare och som väntat vågade sig inte kongressen på ett tandempar i partiledningen. Förmodligen är såväl det ena som det andra klokt från partiets synpunkt.
Jonas Sjöstedt har förutsättningar att bli en populär partiledare även om några av dem som talade för hans sak på kongressen tog i när de betraktade honom som karismatisk. Om han blir framgångsrik återstår emellertid att se. När det gäller frågan om två partiledare finns all anledning för övriga partier att vara försiktiga med att kopiera Miljöpartiets språkrörsmodell. Ska det bära måste partiledarparet vara ytterst samspelt. Det lyfte för Miljöpartiet först med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Felaktiga personkonstellationer kan däremot vara ett recept för inre stridigheter och personmotsättningar.
Men Vänsterpartiet är onekligen starkt splittrat i frågan om delat ledarskap. Beslutet togs med röstsiffrorna 115 mot 108 och en avstod. Rossanna Dinamarca fullföljde trots allt loppet men besegrades med 39 röster mot 179 för Sjöstedt. Och onekligen är situationen motsägelsefull. Man säger nej till en kvinna som ledare men vill framstå som det mest feministiska partiet. Sjöstedts tillskyndare pekar emellertid på att han är stark just i feministiska frågor.
Det räcker inte att vara sympatisk som Sjöstedt för att få ett parti att lyfta. Kristdemokraternas Göran Hägglund beskrivs ofta på detta sätt. Han är slagfärdig, rolig och skicklig i debatten. Men vad har han och partiet haft för det? Inte mycket av den enkla anledningen att partiets politik inte lyfter i opinionen.
Jonas Sjöstedt måste alltså ha en populär vara att sälja till väljarna och så långt har Vänsterpartiet inte kommit i sin omprövning. Säkert föreställer sig många att håller man bara fast vid kärnvärden som höga skatter, rättvis fördelning, tuffa tag mot marknadskrafter och så vidare, ja, då är man hemma. Men Vänsterpartiet hade med Lars Ohly just en tydlig vänsterprofil och dränerades svårt under hans år som ledare.
Även om Jonas Sjöstedt förpackar om Gudrun Schymans och Lars Ohlys gamla varor blir det ingen rusning i den politiska butiken. Man kan säkert locka vänsterväljare från Socialdemokraterna men det kommer inte att räcka för att skapa det stora parti som Jonas Sjöstedt målar upp för medlemmarna likt en hägring.
Kortsiktigt blir Jonas Sjöstedt och hans parti främst ett hot mot Håkan Juholt och Socialdemokraterna. Det som vänstersossar inte får höra av Juholt kommer Sjöstedt att säga. Eftersom Socialdemokraterna tycks trängas från i stort sett alla håll kan en framgång för Sjöstedt, även om den inte blir så stor som han själv hoppas, mycket väl tippa lasset för Håkan Juholt.






