Rätten till ett hem
Komplext problem kräver uthållighet och flexibilitet.
Bildmaterial
Uteliggarna har blivit färre eftersom de tillfälliga boendena blivit fler.
HUVUDLEDARE. Fler saknar egen bostad i Sverige i dag jämfört med 2005. Men färre är uteliggare de olika tillfälliga övernattningslösningarna för de hemlösa blivit fler.
Det visar Socialstyrelsens kartläggning av hemlösa, som bygger på en mätning under en vecka förra året. Det är ingen exakt vetenskap man sysslar med. Den undersökta gruppen har förändrats sedan den förra mätningen, och uppgifterna kommer från flera håll, från myndigheter och olika organisationer.
För var och en av dem som är hemlösa är förmodligen omfattningen av problemet inte det mest alarmerande. De har nog med att hålla sig något så när flytande i en minst sagt osäker och otrygg tillvaro. Och en enda hemlös är egentligen en för mycket.
Men just dessa kartläggningar är ett sätt att synliggöra problemet, precis som skett under senare år. Det har lett till ett konkret resultat. Antalet uteliggare har minskat. Allt färre är numera hänvisade till den utsatthet som det innebär att vara tvungen att sova på trottoarer och i trappuppgångar. Det finns numera rätt så gott om alternativ i form av olika härbärgen. Det är förstås bra men samtidigt är det här enbart akuta insatser och inga långsiktiga lösningar.
Negativt är att allt fler saknar egen bostad och därmed behöver de här tillfälliga boendena, i brist på annat. Det är en anmärkningsvärd utveckling. Socialstyrelsen konstaterar att 34 000 personer vid undersökningstillfället förra året var saknade eget boende. De flesta av dem är män, men antalet kvinnor blir fler, vilket tidningen berättade om i ett reportage från Helsingborg den gångna helgen.
I den här stora gruppen finns människor som av många olika anledningar blivit hemlösa. Här finns personer med missbruksproblem och psykisk sjukdom. Det är ofta en mycket komplex anledning till att man inte har ett eget hem.
Därför finns det inte heller en enda väl fungerande lösning på problemet. Kommunerna måste jobba på många olika sätt för att möta varje individ och dess specifika behov. Och ta det svåra steget att gå från de tillfälliga boendena till ett permanent boende.
Helsingborgs kommun gör tillsammans med Lunds universitet ett försök med projektet Bostad först. Det går i korthet ut på att den hemlöse först får en bostad och sedan får all den hjälp som kan behövas för att man ska kunna klara sig i den nya bostaden och allt vad det för med sig. I Helsingborg har nio personer fått bostad på det här sättet.
Många lovordar projektet men det är naturligtvis ingen lätt väg att gå. Det kräver att det finns de resurser som behövs i form av stöd och hjälp, vägledning och uppföljning under en lång tid.
Därför kommer också andra stödverksamheter att behövas, och de tillfälliga boendena kommer att vara viktiga även framöver.
Regeringen tillsatte i december en särskild hemlöshetssamordnare som ska stötta kommunerna i deras arbete. Ett stort problem är att få tag på lägenheter överhuvudtaget, något som kommunerna måste förhålla sig till och agera utifrån.
Nu gäller det att jobba på många olika fronter. Men framför allt handlar det om uthållighet och flexibilitet. Att sätta allt på ett kort – att tro att Bostad först till exempel löser alla problem är inte realistiskt.
