Domens dag för KD
Partikris och ledarstrid.
Bildmaterial
Göran Hägglund och Mats Odell slåss om makten.
ANDRALEDARE. Kristdemokraterna är ett parti som egentligen inte gör någon väljare glad. Det är antingen för mycket eller för litet, beroende på om man tillhör den kristna högern eller drar åt det socialliberala hållet.
Och som det är med väljarna tycks det vara med olika aktörer inom partiet. När det bara är någon vecka kvar till riksting och partiledarval slits partiet itu av fraktionsstrider. Det finns de som tror att KD nu vacklar på den politiska gravens kant. Det må vara tragiskt för de närmast sörjande med det är absolut en potentiell katastrof för alliansens fortlevnad. Fredrik Reinfeldt behöver den lilla byggsten KD kan bidra med för att få ännu en mandatperiod.
På personplanet står striden mellan Göran Hägglund och utmanaren Mats Odell. Båda är veteranpolitiker. Räddar sig Hägglund kvar, vilket han har en god chans till, blir upplevelsen hos väljarna maximalt att det blir som det är. Får vi se Odell ta över byter partiet skepnad och den kristna högern får sin talesman.
Som i all maktkamp används ojusta eller åtminstone tvivelaktiga metoder. Båda kandidaterna har sina förespråkare som sprider skit om motståndaren. Hägglunds stabschef kostade det jobbet. Och vd för det extrema samfundet Livets ord har inregistrerat en hemsida, som dock inte tycks ha varit speciellt aktiv, med temat "Avgå Göran Hägglund". Livets Ord är starkt i Uppsala och det har spillt av i att ledande politiker där har koppling till just Livets Ord.
Förmodligen föresvävar det anhängare av den kristna högern i Sverige att man kan kopiera meningsfränder i USA som med bibeln i ena handen och en klubba i den andra ger sig in i politiken. Men det som är framgångsrikt i USA kommer inte att fungera i Sverige. Det finns ingen längtan här bland stora väljargrupper att se en hopblandning av religion och politik. Det finns inte många röster att hämta, tack och lov, på abortmotstånd och homofobi.
Göran Hägglund och företrädaren Alf Svensson har inte haft det lätt med sina värdekonservativa. Svensson, mycket hård i nyporna, lyckades bättre att hålla denna gruppering på plats än Göran Hägglund. När siffrorna dalade för partiet stärkte kritikerna sin ställning. Och när Hägglund gick emot dem hårdnade striden ytterligare.
Frågan är vad det blir för parti han presiderar över om Hägglund vinner ledarstriden. Hans kritiker är så många att det inte blir lugn och ro efter en omröstning. Det mest logiska hade varit en helt ny person på ledarposten som hade kunnat förnya partiet. Någon sådan finns inte till hands. Det är också förklaringen till det stöd som Hägglund trots allt har fått, han är det bästa man har i nödens stund, är till och med populärare än sitt parti.
Med Göran Hägglund har Kristdemokraterna en viss chans att hanka sig kvar över spärrgränsen med moderata stödröster. Med Odell är det sannolikt kört. För anhängarna till de två kandidaterna tycks ledarstriden just nu vara politikens mening. De som ser dramat utifrån noterar i stället ett parti som faller samman.
