Oroande idétorka i politiken
Beskedet om jobbskatteavdragen upprör ingen.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Det blir troligen inget femte jobbskatteavdrag under mandatperioden. Beskedet från Fredrik Reinfeldt i en intervju med Rapports Mats Knutsson på onsdagskvällen, väckte ingen större reaktion. Det går egentligen inte ens att säga att ett vallöfte bryts, alliansen hade garderat med brasklappen "om ekonomin så tillåter."
– Först skulle vi säkra välfärden, sedan skulle vi säkra att det var balans och ordning i de offentliga finanserna och det tänker vi fullfölja, säger Fredrik Reinfeldt i intervjun.
Han ser "inget reformutrymme alls " för 2013 och skattepengar kommer att behövas till andra saker, som till exempel arbetsmarknadsåtgärder.
Det är inte mycket att säga om detta. Det finns knappast något sug i opinionen efter ännu ett jobbskatteavdrag i ett läge där det inte är svårt att peka ut andra behov. Att så många står utanför en arbetslöshetsförsäkring är ett exempel på ett misslyckande för regeringen, speciellt om arbetslösheten nu ökar igen. Det finns också behov av investeringar i infrastruktur, vilket är investeringar för såväl sysselsättning och ekonomisk utveckling som miljö.
Kanske är det i själva verket ganska bekvämt för Fredrik Reinfeldt att med hänvisning till det ekonomiska läget komma ifrån debatten om ännu ett jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna har i stort sett svalt de tidigare skattesänkningarna men skulle inte ha gjort det en gång till. Nu kommer statsministern och hans alliansregering troligen att satsa på en valrörelse på det klassiska temat kring vilket pari som har störst förtroende när det gäller att förvalta Sveriges ekonomi på ett tryggt, inte äventyrligt, sätt. Och där har regeringen, än så länge, ett försprång.
Oppositionen kommer att skjuta in sig på bristerna, på de problem som finns, som just arbetslöshetsförsäkringen och kvalitetsbrister i skola och äldrevård. Men kan lätt sätta krokben för sig själv, också de måste förhålla sig till det begränsade reformutrymmet för att framstå som ansvarsfulla och regeringsdugliga.
Men varför inte i stället, i brist på valfläsk, ta chansen att höja blicken och se lite längre framåt. Det skulle vara välgörande med en diskussion om samhällsmodeller, om ideologi och om tillväxtens villkor i en värld med begränsade resurser. Om solidaritet och eget ansvar och om hur framtiden egentligen skapas. En valrörelse där idéerna får ta mer plats på de omedelbara plånboksfrågornas bekostnad.
Men då måste det finnas politiska idéer att diskutera. Alliansen måste ha mer än jobbskatteavdrag att komma med och Socialdemokraterna måste lägga ledarstriderna bakom sig och förmå formulera en politik som inte är nostalgiskt tillbakablickande. Just nu är den besvärande idétorkan faktiskt gemensam.
