Det sekulära samhället utmanas
Bildmaterial
Ultraortodoxa i Israel har på sina ställen fått igenom kravet på könssegregerade bussar, vilket påverkar resenärerna från den här hållplatsen i Beit Shemesh utanför Jerusalem.
UTBLICK. Att det finns länder i Mellanöstern där det råder en sträng uppdelning mellan män och kvinnor – där kvinnor klär sig så att de knappt syns, till exempel, eller där kvinnor inte får köra bil – är knappast nyhet. Men att Israel stegvis och i vissa avseenden är på väg åt detta håll är ett relativt nytt fenomen, och ett oväntat sådant att döma av den senaste månadens upphetsade rapportering om könsexkludering i israeliska medier.
Liksom i övriga länder drivs kraven på åtskillnad av de mest religiösa. De så kallade ultraortodoxa (haredim), som strängast följer de religiösa lagarna, har hittills fått igenom krav på sådant som att kvinnor ska sitta bak i linjebussarna och män där fram; denna regel gäller nu på ett antal linjer i Jerusalem som särskilt men inte enbart frekventeras av haredim. En kvinna som vägrade följa denna uppdelning kallades i tidningen Haaretz för Israels Rosa Parks, efter den kvinna i Alabama som blev berömd för att ha vägrat ge sin sittplats på bussen åt en vit man.
Nu är uppdelningen i Israel visserligen inte så institutionaliserad, och har inte heller något allmänt stöd eller någon laglig grund. Den ultraortodoxa kampanjen för ”anständighet” – som är förvillande lik en kampanj för kvinnors försvinnande ur det offentliga rummet – har snarare förts med olika påtryckningar som metod. Att kvinnor inte förekommer på reklambilder på bussar i Jerusalem, till exempel, är en följd av en serie attacker mot bussar som råkade bära sådana reklambudskap. Rädslan för stenkastning och allmän skadegörelse fick Cnaan, företaget som säljer reklamutrymme på lokalbussarna i Jerusalem, att ge med sig.
De ultraortodoxas tilltagandeextremism och våldsbenägenhet är en av anledningarna till att frågan om könssegregering och könsexkludering har blivit aktuell just nu – på område efter område utmanas det sekulära israeliska samhällets jämlikhetsideal. En annan anledning är enkel demografi. Den ultraortodoxa befolkningen överträffar de flesta andra i fråga om reproduktionstakt – 6,5 barn per kvinna i genomsnitt – och växer därför som andel av den totala befolkningen. I Jerusalem, som har omkring 800 000 invånare, bor 200 000 ultraortodoxa. En så stor andel av befolkningen kan inte annat än märkas. Företeelser som tidigare var begränsade till de ultraortodoxas egna stadsdelar och sammanhang, har nu spridit sig så att även det omgivande sekulära samhället märker av dem.
Men kanske kan denna demonstration av styrka också tolkas som ett tecken på svaghet. Reproduktionstakten har faktiskt sjunkit, troligen som en följd av den ohållbara ekonomin. Bidragen från USA har krympt i och med att den israeliska shekeln har stärkts emot dollarn. I allt högre utsträckning blir det de ultraortodoxa kvinnorna som genom förvärvsarbete försörjer familjerna, medan en majoritet männen som tidigare ägnar sig åt lätt verklighetsfrämmande bibelstudier. ”Därför känner dessa män ett behov av att gång på gång understryka att de faktiskt står i centrum för sin omgivning, genom att påpeka kvinnors underlägsenhet och stänga dem ute”, skriver läkaren och aktivisten Rafi Walden. Och därför går de, liksom sina oväntade meningsbröder i resten av Mellanöstern, betydligt längre i sin kamp för ”anständighet” än vad någon helig skrift har påbjudit.
