Sorti Juholt
Avgången löser den akuta krisen men inte partiets grundläggande problem.
Bildmaterial
Håkan Juholt lämnar presskonferensen i Oskarshamn och ordförandeposten i Socialdemokraterna.
HUVUDLEDARE. Det är bara tio månader sedan det var klang- och jubelfest när Socialdemokraterna höll extrakongress och valde Håkan Juholt till ny partiledare. Men luften gick snabbt ur den ballong som blåstes upp då och Håkan Juholt blev snart en ifrågasatt ordförande. I går avgick han efter en rekordkort tid på posten.
Nu sätter partistyrelsen, verkställande utskottet och partisekreteraren Carin Jämtin igång en process som ska leda till att en ny partiledare väljs. Jämtin var i går förtegen om tidpunkter, och annat kring just den frågan, men betonade vilken unik situation partiet befinner sig i. Men det vore väl ändå otänkbart att den process som nu startar blir lika sluten som den förra.
Det blir en utmaning för S att hitta en person som har förmågan att leda och hålla ihop ett parti som just nu är mycket splittrat, och där de senaste månaderna kännetecknats av öppna motsättningar mellan olika falanger och läckorna till media varit många. En person som också måste kunna ta itu med moderniseringen av partiet, en ren överlevnadsfråga. I går nämndes tänkbara namn som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Mikael Damberg och Carin Jämtin, men det är omöjligt att säga vem det lutar åt.
Situationen för Håkan Juholt blev alltså till sist ohållbar, och det enda raka var att avgå. Juholt själv verkar dock in i det sista haft svårt för att acceptera att han inte kunde stanna kvar. Han sade så sent som i går att han känt ett starkt stöd.
Men verkligheten runt omkring honom har sett annorlunda ut. Förtroendet för honom har rasat, inte bara i partiet, utan också bland väljarna, vilket opinionsmätningarna visat. Även om Håkan Juholt säkert gjort så gott han kunnat har det inte räckt. Han höll helt enkelt inte måttet. Det blev för många misstag och klavertramp, som tog allt ljus från de politiska frågorna.
Sett i backspegeln skulle han aldrig lanserats som partiledarkandidat, och därmed faller ett tungt ansvar på valberedningen. När inte ens en så politisk erfaren person som Mona Sahlin klarade av att ta socialdemokratin ur krisen efter valförlusten 2006 och hitta rätt i oppositionsrollen var det inte lätt för en outsider som Håkan Juholt.
Men även om gårdagen blev dramatisk för det socialdemokratiska partiet så är partiledarfrågan kanske lite lättare att lösa än de andra problem som S brottas med just nu. Nu handlar det om att göra upp med den gamla självbilden och inse att både samhället och det politiska landskapet förändrats. Väljarstöd på 40 procent kan man nog glömma. Partiet är inte längre det enda stora och dominerande partiet i svensk politik. S kan se det som en dålig utveckling, men en större rörlighet i det politiska livet ger spänst i en demokrati. Maktskiften förnyar och vitaliserar.
Och förskjutningar inom politiken har skett förr. Både Centern och Folkpartiet var under olika perioder på 1900-talet stora partier, i dag är det inte så. Medan Moderaterna under senare år fått vara med om en motsatt utveckling. En föränderlig politisk värld som också socialdemokrater måste förhålla sig till.
