Öppna upp bunkern
S måste uppmuntra kandidater att träda fram.
HUVUDLEDARE. Alla säger de att de har partiets bästa för ögonen. Men på frågan om de vill leda partiet svarar de nej, nej och åter nej. Det är en märklig uppvisning i slutenhet, samtidigt som man talar om öppenhet. Ett skådespel där de officiella replikerna är välregisserade, där kören kan sina texter, men där viskningarna från kulisserna hela tiden tränger igenom.
Partisekreterare Carin Jämtin ville i SVT:s Agenda på söndagskvällen på allvar få det att framstå som att beslutet att avgå var helt och hållet Håkan Juholts eget, trots VU:s förtroende. Kanske visar det hur långt in i bunkern man faktiskt fortfarande är.
Medierna fällde inte Håkan Juholt, han fällde sig själv genom att göra för många misstag. Han höll inte måttet som partiledare och alla de som banade väg för honom genom att den gången tacka nej till partiledarskapet har ett ansvar, liksom alla de ombud som enhälligt valde honom. Så hur blir det denna gång? Många hoppfulla socialdemokrater sneglar på de tre partier som nyligen bytt ledare, på Miljöpartiet, på Centerpartiet och Vänsterpartiet och önskar sig en öppen process. Och med all rätt. Socialdemokraterna måste våga komma ut ur bunkern, ett modernt parti väljer partiledare på ett modernt sätt. Och får då en ledare med ett starkare mandat.
Det vore ett avgörande misstag att gå den andra vägen. Att låta partistyrelsen utse någon av alla nejsägarna, som får förklara sig övertalad, och sedan hoppas att den ordinarie kongressen 2013 ska vara en transportsträcka för att göra en tillfällig partiledare till ordinarie i hopp om att det ska vara vägen till valseger 2014. Det kan så klart lyckas, men misslyckas det faller partiet tungt.
Alternativet att utlysa en extrakongress till våren och nu under en tid låta olika kandidater utveckla vad de skulle vilja med sitt ledarskap, är mycket mer sympatisk. Under tiden kan väl Carin Jämtin hålla i rodret.
Det finns ingen genväg för Socialdemokraterna. Partiet måste återupprättas långsiktigt. Man måste med öppna ögon se det nya politiska landskapet runt omkring. Gamla sossar, och en del unga med, drömmer om tiden då fler var partimedlemmar och då alla medlemmar tyckte i stort sett lika. Så blir det aldrig igen. Det får inte vara så förtvivlat dramatiskt att ha olika åsikter i sakfrågor och prata öppet om det innan en linje låses fast.
Många förväntade sig ett ställningstagande av verkställande utskottet redan på måndagen om vilken sorts process man skulle välja. Nu ska distrikten rådfrågas, VU:s möte fortsätter i dag och ambitionen är att partistyrelsen ska ha ett beslutsunderlag på fredag.
– Det viktigaste är att inte stressa och rusa åstad, sa partisekreterare Carin Jämtin i går och talade om att lyssna brett i partiet.
Det låter som en klok insikt. Förhoppningsvis orkar man hålla fast vid den hela vägen och verkligen ge partiets medlemmar inflytande i ledarfrågan.
