Utmaningen att försonas
Men Kristdemokraternas förutsättningar är ändå större med Göran Hägglund som partiledare.
Bildmaterial
Efter partiledarstriden har nu såväl Göran Hägglund som Mats Odell ett ansvar för att överbrygga motsättningarna inom partiet.
HUVUDLEDARE. Så avgjordes då den segslitna ledarstriden inom Kristdemokraterna. 286 ombud från hela landet hade samlats i Västerås för partiledarkamp mellan Göran Hägglund och Mats Odell.
Göran Hägglund var ju favoriten och fick som partiledare tala redan på fredagen. Men lördagens fråga gällde inte bara vem som skulle leda partiet framöver, det var inte bara en personstrid, utan också en batalj om politisk inriktning. Mats Odell vill se tuffare kristdemokrater i allianssamarbetet och vill utnyttja möjligheten att locka värdekonservativa väljare från Moderaterna, han hade troligen tagit partiet längre ut på högerkanten. Och även om där säkert hade varit en del väljare att plocka, så var det inte vad en majoritet av ombuden ville.
Göran Hägglund och Mats Odell fick inleda duellen med att tala tio minuter var. Mats Odell började med att betona en kristen värdegrund och efterlysa en tydligare och modigare politik, oklart hur den konkret skulle se ut. Han talade om "pragmatism som sprider sig som en prärieband bland riksdagens partier", om mer tid för familjen och mot "kommenderad jämställdhet". Men också om försoning. "Ingen är under mitt ledarskap förbrukad för att man stött ena eller andra sidan".
Göran Hägglund talade om kristen etik som själva grunden för partiet. "Vår bästa tid ligger framför oss, vi kan bättre", sa Hägglund och talade om allas lika värde. Han betonade också vad Kristdemokraterna uppnått i regeringen, men efterlyste mer kristdemokratiskt självförtroende. "Vi måste uppvärdera oss själva för entusiasm är smittande, själv är jag mer motiverad än någonsin", sa Hägglund som också förklarade at han vill förbättra dialogen inom partiet.
Den som vann applådkampen var helt tydligt Göran Hägglund. Och sedan, som väntat, också klart själva omröstningen. Men först efter att ett stort antal ombud sagt sitt.
Tala emot kandidaterna fick inte ombuden, enligt vad som sades vara kristdemokratisk kultur fick man i stället bara prata för. Så har det knappast varit i den bittra striden som föregått ledarvalet. Men från och med nu är den stora utmaningen för KD att försonas.
Kommer nu Göran Hägglund att förmå att ena sitt parti? Finns de kvar i riksdagen efter 2014? Behövs de där? Den frågan avgörs av om tillräckligt många väljare tycker att deras politik är relevant i ett modernt samhälle.
Men förutsättningarna är ändå större med Göran Hägglund vid rodret än om Mats Odell tagit över. Ett mer moralkonservativt KD hade inte heller passat in i ett förnyat alliansbygge. Varken utökat vårdnadsbidrag eller tvångssterilisering vid könsbyte hör hemma i ett samhälle som strävar efter jämställdhet och lika rättigheter för alla.
Hur som helst, Kristdemokraterna visade trots allt upp en öppen och på så sätt uppfriskande debatt om partiledarskapet.
