Flera steg tillbaka för jämställdheten
Kristdemokrater vill skattesubventionera föräldrar som stannar hemma med sina barn. Det vore flera steg tillbaka för jämställdheten, skriver Ingrid Runsten.
Bildmaterial
Barn på förskola. Nu vill KD:s familjepolitiska grupp ge skatteavdrag till de som inte använder den offentliga barnomsorgen.
ANDRALEDARE. Kristdemokraternas familjepolitiska grupp, med Emma Henriksson som ordförande, vill bryta med alliansregeringens arbetslinje och jämställdhetspolitik och i stället slå in på hemmafruspåret, (rent teoretiskt går det lika bra med hemmamän). Man refererar till en undersökning av Novus som visar att 27 procent av männen och 29 procent av kvinnorna i yrkesverksam ålder hellre vill vara hemma. Och därför vill man lägga sex till nio miljarder på att förverkliga dessa önskemål, låt vara "stegvis och utifrån vad ekonomin tillåter". Men eftersom reformutrymmet alltid kommer att vara begränsat innebär naturligtvis detta att andra viktiga och angelägna områden skulle få stå tillbaka.
Vårdnadsbidraget var alliansregeringens familjepolitiska eftergift till Kristdemokraterna. Det är mycket få som utnyttjar bidraget och därför vill KD gå ett steg längre och i praktiken utöka det genom vad man kallar ökad valfrihet, var och en ska få disponera sin barnomsorgspeng. Kommunerna ska vara skyldiga att betala ut motsvarande summa som ett barn i pedagogisk verksamhet kostar direkt till föräldrar som föredrar att ta hand om barnen hemma, vilket man beräknar till drygt 6 000 kronor per månad och barn.
Man vill också införa ett skatteavdrag för alla som har barn i åldrarna ett till sex år och som inte utnyttjar offentlig barnomsorg eller barnomsorgspeng på minst 3 000 kronor per månad. Och så bort med pappamånader och jämställdhetsbonus.
Att den som inte utnyttjar barnomsorgen skulle få lägre skatt är ett märkligt tänkande, som kan föra långt. Då borde väl de som inte har några barn också få göra avdrag, de belastar varken förskola eller skola. Och de som aldrig är sjuka kanske borde få ett speciellt skatteavdrag liksom gamla som inte behöver äldreomsorg.
Den som vill kan redan i dag stanna hemma med sina barn, det lägger samhället inte sig i och ska heller inte göra. Men att subventionera detta med skattemedel är en helt annan sak. Jämställdhet är inte bara en familjeangelägenhet, jämställda samhällen är mer ekonomiskt hållbara, det visar internationella undersökningar. Och även om Kristdemokraterna noga påpekar att även män kan välja att vara hemma med barnen så vet alla att de kommer att vara få. Kvarlevande strukturer och inkomstfördelning talar för det. Kristdemokraterna tror på stabila familjer, men den som väljer att arbeta i hemmet bör noga se om sin egen privatekonomi.
Nu ska KD:s partistyrelse diskutera den familjepolitiska gruppens förslag. Om det också blir partiets nya linje återstår att se. Den blir i så fall närmast omöjlig för övriga allianspartier att stödja. Men Kristdemokraterna kan naturligtvis välja att gå till val på sin egen politik och hoppas på tillräckligt många väljares stöd.
Visst har småbarnsföräldrar det ofta tufft och det måste politiker förhålla sig till. Men lösningen är inte att ta flera steg tillbaka för jämställdheten.
