Sahlins tuffa valkamp
Svenska anspråk på toppost.
Bildmaterial
...utmanas av Mona Sahlin.
Guy Ryder, stark kandidat som ledare för ILO...
INBLICK. Vad säger oss namnet Juan Somavia? Vem är Guy Ryder? Vad är egentligen ILO? Och hur passar förra S-ledaren Mona Sahlin in i detta sammanhang?
Chilenaren Juan Somavia är sedan 1998 chef för ILO, FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor med 183 medlemsstater. ILO är baserat i Schweiz men har representation i en lång rad länder världen runt. Organisationen är lite udda på det sättet att den består av företrädare för såväl regeringar som fack och näringsliv. Målet för verksamheten är lika enkelt formulerat som svårgenomförbart, nämligen att skapa anständiga arbeten för alla.
Guy Ryder, ledare för den internationella fackföreningsinternationalen ITUC, är stark kandidat till att efterträda långsittaren Somavia. Och han har hittills varit även svenska LO:s och TCO:s man för jobbet.
Men så gjorde den svenska regeringen ett oväntat drag. Man lanserade Mona Sahlin som kandidat till generaldirektörsposten. Förvirring utbröt hos LO och TCO och nu har man landat i att man egentligen stödjer båda kandidaterna, vilket kan tolkas som att om det kommer till kritan stödjer man Mona Sahlin mest.
Själv säger Sahlin att hon är "tänd och taggad" på jobbet och tänker delta i en stor internationell kampanj för att få stöd. 28 länder sitter i ILO:s styrelse och nu gäller det att åka runt och samla röster.
Har Mona Sahlin en chans? Uppenbarligen tror hon och regeringen det. Hennes formella bakgrund är avgjort meriterande och intressant. Hon har varit såväl arbetsmarknadsminister som vice statsminister och partiledare. Företrädaren Somavia är diplomat och akademiker. Man kan spekulera i att Sahlins politiska kompetens skulle kunna tjäna ILO väl eftersom mycket handlar om just politiska relationer. Hennes bakgrund i ett arbetarparti borde också kunna mana fram fackligt stöd.
Men hon kommer att stå mot starka kandidater och alla måste delta i öppna utfrågningar. Guy Ryder leder världens största fackliga organisation och har dess stöd. Han har dessutom varit biträdande generaldirektör i ILO...
Många blir säkert förvånade över att regeringen väljer att föra fram namnet på en tidigare stark politisk motståndare. Men det är inget märkligt i detta. Tvärtom är det så att när en politisk ledare träder tillbaka har regeringen ett outtalat ansvar för att hjälpa honom och henne till nya poster. Många avsuttna ledande politiker har fått betydelsefulla styrelseposter, blivit generaldirektörer eller ambassadörer. Logiken bakom detta är nog så enkel i politiken, i dag du, i morgon jag...
Regeringen och Mona Sahlin är alltså förenade i ett spännande projekt. Här råder raka motsatsen till vad som utspelats i hennes gamla parti. Det gäller absolut inte att hålla sig blygsamt i bakgrunden och vänta på att bli utpekad. Tvärtom. Det handlar om att hårt marknadsföra sin person i något som närmast liknar en presidentvalskampanj i miniatyr.
