Alternativ behövs i välfärden
Vinstdebatten får inte fastna i ett antingen eller.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. När övertro möter misstro leder det inte sällan till en total låsning. Det ser vi nu i den så viktiga debatten om vinsterna i välfärden. Två ytterligheter står mot varandra i en svartvit skildring av verkligheten; antingen ett totalt nej till privatiseringar och vinster, som det bara är Vänsterpartiet som förespråkar, eller en stark tro på att marknadsmekanismerna löser allt, som Anders Borg stundtals representerade, när riksdagen i går diskuterade vinsterna i välfärden, på begäran av Socialdemokraterna.
Men låt oss ändå se på hur verkligheten ser ut. Det är 20 år sedan det blev möjligt att låta andra än kommuner och landsting driva bland annat skolor och äldreomsorg. I dag är cirka tio procent av dessa verksamheter i privat regi, för förskolan är siffran 20 procent. En femtedel av alla som arbetar i välfärden är privat anställda. Vårdvalet har gjort primärvården tillgängligare och vårdcentralerna fler. Undersökningar visar att de som valt privata alternativ överlag är nöjda med detta.
Det går inte att vrida pendeln helt åt andra hållet, och det är inte heller önskvärt. Däremot är det hög tid att våga se att det finns uppenbara brister och problem i avregleringarnas spår. Till exempel detta med riskkapitalbolag som inte betalar skatt i Sverige. Den typen av luckor i lagstiftningen måste stängas omgående – det råder det heller ingen politisk oenighet om. Här måste regeringen agera med kraft.
Alla – utom då Vänsterpartiet som inte vill ha alternativa driftsformer – är också eniga om att kommuner och landsting måste bli bättre på att göra upphandlingar, ställa nödvändiga kvalitetsmål vilket i sin tur borde påverka vinsterna. De är oförklarligt höga i delar av det privata medan de kommunala verksamheterna ständigt ropar på mer resurser. Här är det något som inte stämmer. Högre kvalitetskrav är inte detsamma som att förbjuda vinst överhuvudtaget, och som väl är hävdar inte heller Socialdemokraternas nye partiledare denna ståndpunkt. Men det kan vara på sin plats att diskutera regler för att en viss del av vinsten måste återinvesteras i verksamheten.
Det måste också finnas tydliga ramar och regler för verksamheten, oavsett om den är kommunal eller privat. Det måste göras tillsyn och kontroll som genomförs med hög kvalitet. Det krävs uppföljningar och utvärderingar, som nu sker på skolans område med nationella prov till exempel. Och det är hög tid att allt detta blir verklighet, att vi ser resultat. Det ligger inte bara i individens intresse utan är en angelägenhet för hela samhället, som har ett intresse av att människor utbildar sig och får vård när de är sjuka.
För alliansens företrädare, som tror starkt på olika driftsformer, är det dags att inse att välfärdens tjänster är speciella, och därmed sluta diskutera det som vilket företagande som helst. Det kan låta enkelt att byta ett äldreboende man inte är nöjd med eller en skola som man inte tycker fungerar, men i verkligheten är det ett stort steg att ta, och kan inte jämföras med att byta telefonbolag.
Förhoppningsvis tar vinstdebatten i välfärden sig ur antingen eller-läget och tar ett steg framåt i stället. Felaktigheter måste rättas till och kontrollsystem byggas upp. Det är inte detsamma som att vi inte ska ha privata alternativ i den skattefinansierade välfärden.
