Många hakar med närsjukhus
När man söker fel sjukhus förväntas organisationen rätta till problemet med snabb transport till rätt enhet, skriver Anders Mansten, för närvarande vikarierande anestesiöverläkare Ängelholm
DEBATT. "Om du får blindtarmsinflammation i Egypten, räkna dig som död."
Citatet, som kommer från en amerikansk intensivvårdssköterska med sjukvårdsfarenhet från de flesta länder i världen, återvänder till mitt minne efter fotbollskatastrofen i Egypten och är ett exempel på hur organbristen för transplantationsbehövande patienter påstås kunna lösas i länder där moraliskt förfall och människoförakt nått längst.
Tre dagars landssorg råder i Egypten sedan mer än sjuttio människor förlorat sina liv i fotbollskravaller efter en oväntat vunnen match för hemmalaget.
Inte i Sverige!
I vårt land fortgår sedan två decennier istället den utveckling som innebär att akut sjuka människor – med blindtarmsinflammation till exempel – skall vända sig till sjukhus som antingen har eller är utan möjlighet att åtgärda problemet. Vilket framgår sällan. Särskilt förtjusta i den sortens organisation är man längst i söder (Skåne) och i norr (Norrbotten).
När man söker fel sjukhus förväntas organisationen rätta till problemet med snabb transport till rätt enhet. Där finns många hakar; det är inte alltid så lätt att ställa diagnos; platsbristen gör att man inte vill skicka patienter i onödan; väntetiden blir ofta lång därför att personal-, diagnos-, ambulans-, med flera resurser är knappa.
Nu vill politiker och tjänstemän på olika håll ytterligare förbättra konceptet under arbetsnamnet närsjukhus. Ingen känner i detalj till hur utom att sjukhusen, efter skyltbyten, skall bedriva så billig vård med så små resurser – särskilt läkare – som möjligt.
Sedan kommer sjukvårdsarbetare från andra länder efter arbete i Sverige återvända hem och berätta:
"If you, being seriously ill, seek a so called nearhospital in Sweden, count yourself as dead."
Egypten är nära.
Anders Mansten, för närvarande vikarierande anestesiöverläkare Ängelholm
