Dags för karenstid för politiker
Rätt med höga integritetskrav för den som haft ett offentligt toppjobb.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Transparency International granskar korruptionen i världen. I den senaste undersökningen ligger Sverige bland de fyra bästa länderna men det finns en rad inslag som stör bilden. Det handlar till exempel om våra politiska partier, varav några dröjt otillständigt länge med att vara positiva till lagstadgad insyn när det gäller penninggåvor.
Kontroll och ansvarsutkrävande i olika offentliga system är ofta slentrianmässig. Det har inte minst visat sig fatalt i de omfattande privatiseringar som ägt rum inom offentlig sektor. Kommuner obstruerar dessutom då och då domstolsutslag.
Till detta kan läggas svagt skydd för uppgiftslämnare som till exempel vill slå larm om missförhållanden. Och i Sverige saknas övergångsregler när det gäller personer som går från statliga toppjobb till privata.
På en del områden rör det på sig. Till exempel när det gäller förstärkt skydd för så kallade whistleblowers, personer som fäster uppmärksamhet på oegentligheter.
Korruption är svår att mäta. Det blir ofta antaganden utifrån enstaka uppmärksammade händelser. Att veta var och när man ska slå till är alltså svårt. Men vad det gäller primärt är att etablera kulturer (eller återetablera) som minskar risken för korruption.
På det politiska området är naturligtvis transparens när det gäller penninggåvor till partierna en central fråga som förhoppningsvis nu får sin lösning. Mer komplicerat är övergången från toppjobb i politik och förvaltning till privat verksamhet eller i olika intresseorganisationer.
På ett plan ska naturligtvis en person ha sin frihet att byta jobb. Men har man verkat i ett sammanhang kan en övergång till ett annat te sig som olämplig. En klassiker på området är höga politiker och militärer som plötsligt återfinns i försvarsindustrin för att sälja ubåtar, flygplan och vapen till sina gamla arbetsgivare. Till detta kommer så före detta toppolitiker med Göran Persson i spetsen som blivit konsulter. Vem jobbar Persson konkret för i sina olika uppdrag, vilka dörrar öppnar han, vilka bevekelsegrunder har hans och konsultbyråns kunder? Bara ett fåtal vet.
I dagarna meddelas det att Maria Wetterstrand sätter sig i styrelsen för en stor arkitektfirma. Där är man naturligtvis ute efter hennes starka varumärke. Hur tänker man sig använda det?
De gamla politikerna ska naturligtvis hjälpa sina nya arbetsgivare att göra goda affärer. Men har samhället med detta att göra? Ja, i den mån deras uppdragsgivare får en fördel i konkurrensen jämfört med andra vid till exempel offentliga anbud. Återigen, hur det förhåller sig i realiteten vet vi inte.
Ett sätta att minska misstron är att införa karenstider, något som finns i andra länder. Enkelt uttryckt måste man då vänta något år med att ta nya uppdrag. Detta förutsätter någon form av avgångsvederlag från den gamla arbetsgivaren. I Sverige finns detta redan i stor utsträckning på plats. Alltså finns det ingen anledning att dröja med att införa karenstider, som i sig blir en markering av att vissa personer åläggs ett starkare krav på integritet eftersom de lånar trovärdighet från sitt gamla offentliga uppdrag.
