Regimen i Syrien måste bort
Påtryckningarna på Ryssland och Kina borde öka.
Bildmaterial
En syrisk kvinna deltar i en protest mot Rysslands roll i konflikten.
HUVUDLEDARE. Situationen i Syrien är sorgligt bekant. En brottslig regim mördar sitt eget folk. Artilleri och pansar sätts in mot bostadsområden. Människor som försöker ta hand om skadade och döda beskjuts. Att regimen möter motstånd, även väpnat sådant, är inget försvar för övergreppen.
Om situationen är bekant är tyvärr även den internationella ramen kring den sorglig i sitt upprepande. FN:s säkerhetsråd kan inte enas om åtgärder. Stormakterna Kina och Ryssland har sin egen agenda, med skamlig tillsats av att man vill hålla liv i en stat som man sålt mycket krigsmateriel till.
Kinas och Rysslands veto mot att FN skulle bistå Arabförbundet för att få stopp på våldet har många bottnar. Att människorätten sitter trångt och är nerprioriterad på hemmaplan i de två stormakterna gör att deras tolerans mot internationella ingripanden är liten. Till detta kommer så handelspolitiska intressen och rent maktpolitiska sådana. Precis som när det gäller USA:s stöd till Israel...
FN:s generalsekreterare betecknar förlamningen i säkerhetsrådet som katastrofal och vill att FN och Arabförbundet ska sända observatörer till Syrien. Och under tiden diskuteras det i olika länder om man ska kalla hem sina ambassadörer, vilket redan flera gjort. Kristdemokraternas Alf Svensson är på denna linje. Men Sverige bör avvakta.
Det är oerhört viktigt att ha rapporterande diplomater inne i landet. Förhoppningsvis kan de berätta om såväl regimens positioner som de grupperingar som utmanar den. Inte minst viktigt är att upplysa om våld och övergrepp och att regeringarna på hemmaplan och FN använder sig av informationen för att sätta tryck på Syrien – och Ryssland och Kina. På samma sätt fungerar olika journalisters rapportering inifrån landet. Att stormakter tar lätt på mänskliga rättigheter och övergrepp är inte fullständigt detsamma som att man struntar i internationella opinioner. Man har dessutom sin egen opposition på hemmaplan att ta hänsyn till. Särskilt gäller detta Ryssland där likriktningen inte är lika total som i Kina. Kinas ställning som ekonomisk supermakt gör emellertid att det finns gränser för konfrontationspolitiken om inte alltför stora ekonomiska nationella intressen ska utmanas.
Sverige ska behålla sin ambassad och därmed kontaktnätet inne i Syrien till den punkt personalens säkerhet inte kan garanteras.
FN-chefen Ban Ki-Moon tror att situationen i Syrien bara kommer att förvärras. Då gäller det för honom och FN:s medlemsstater att utnyttja den scen FN ger. Det handlar om att gång på gång försöka få till stånd konkret handling, till exempel genom observatörer på plats, även om Ryssland och Kina motsätter sig FN-ingripande. Det bästa alternativet till konkreta åtgärder är att skapa opinion och politiskt tryck. Det ska inte underskattas i en värld som trots allt inte sitter i samma tvångströja som under det kalla krigets kyligaste dagar.
Regimen i Syrien måste bort. Det gäller att få de stater som förlänger lidandet att inse att försöken att rädda Assad i längden kommer att kosta dem mer än att kompromissa i nuet.
