En spruta för mycket
Massvaccineringen måste värderas men alla svar får vi inte.
Bildmaterial
Var massvaccineringen 2009 en panikåtgärd som bara resulterade i en medicinsk tragedi? Det finns experter som anser det.
HUVUDLEDARE. Många av oss tog vår spruta när massvaccineringen inför svininfluensan genomfördes. Valet var vårt eget. Men trycket uppifrån var också formidabelt. Att ta sprutan kom att handla om samhällssolidaritet och hänsyn till människor i riskgrupper, helt bortsett från driften att så långt som möjligt skydda sig själv.
Nu jämför den högste medicinskt ansvarige på Sveriges Kommuner och Landsting, Göran Stiernstedt, svininfluensavaccineringen med neurosedynskandalen. Han tänker då inte minst på de unga människor som drabbades av narkolepsi i vaccineringens spår. Det är en medicinsk tragedi. Han och flera med honom vill att regeringen tillsätter en oberoende granskning av vad som var rätt och fel i samband med vaccineringen. Invändningar fanns redan då men trycket på olika beslutsfattare var också stort. Svenska Dagbladet har på ett mycket klarläggande sätt avslöjat spelet och efterspelet kring svininfluensan.
Att hålla med om att utreda vad som inträffade är lätt. Men själva huvudfrågan, massvaccinera eller ej, är oerhört svår när den åter ställs i ett skarpt läge. I grunden krävs det ett facit för att svara på den.
Låt oss göra tankeexperimentet att en ny pandemi hotar. Är erfarenheterna av misslyckandet med vaccineringen mot svininfluensan relevanta eller ej? Visar det sig denna gång, med ett nytt facit i hand, att vaccineringen kunde ha räddat massor av människor, ja, då står vi inför en medicinsk katastrof.
Och frågan är vilken handledning vi kan få för våra beslut i realtid. Det går aldrig att räkna med en fullt enig expertis.
Att det hela är så svårt innebär naturligtvis inte att det inte går att göra det bättre. Det gäller hela kedjan från slutsatser av insjuknande i utlandet via vaccinets säkerhet och tillverkarnas bevekelsegrunder till hur bred en vaccinering ska göras. Det är också viktigt att tala om det tryck beslutsfattare, såväl politiska som medicinska, är utsatta för. Det handlar självfallet om medier som sällan stillar panik utan tvärtom kan underblåsa den. Och vem i beslutande ställning är beredd att stå där och säga nej när det i efterhand kan visa sig att de skulle ha sagt ja? Minns senfärdigheten i samband med tsunamin och vilka politiska effekter detta fick.
Det ansvariga statsrådet, Maria Larsson (KD), anser att det var rätt att massvaccinera. Men hon för framför sig experterna som hon säger att man måste kunna lita på. En mer ödmjuk attityd här vore passande. För frågan är vilka experter man kan lita på egentligen och hur eniga de är. I dag vittnar en del av dem som hade ett stort ansvar då att de hade sina tvivel. Och så talar de om trycket att göra något resolut.
Tillsätt den utredning som Stiernstedt och andra vill ha. På så sätt kan man samla fakta, sortera i alla påståenden, sanna och falska, och framför allt dra vissa slutsatser. Till exempel den att det är oerhört viktigt att mer kritiskt granska sitt beslutsunderlag. Men låt oss inte tro att en utredning frälser oss från lika svåra frågor nästa gång. Skillnaden att vi är bättre förberedda på att möta dem ska dock inte underskattas.
