Löfven återtar förlorad terräng
Normalisering på väg för Socialdemokraterna.
Bildmaterial
Stefan Löfven, klok som en uggla?
HUVUDLEDARE. Nye S-ledaren Stefan Löfven infriar partiets förväntningar. Socialdemokraterna har lyft 4,6 procentenheter till 29,2 på mindre än en månad. Löfvens något eftertänksamma ledarstil går uppenbarligen hem, till och med utanför det egna partiet.
Partisekreterare Carin Jämtin är dock realistisk:
– Det känns väldigt bra att det kanske är början på en positiv vändning uppåt. Men det krävs nog lite längre tid.
Än så länge är siffrorna under valresultatet och att tala om en Löfven-effekt får vänta tills om uppgången fortsätter. Än så länge handlar det om en normalisering som är på gång. Den hade troligen, utan att underskatta Stefan Löfven, kommit även med andra S-ledare efter Juholt-parentesens misär.
Det spretar annars åt alla håll inom oppositionen just nu. Partierna utnyttjar sin frihet när banden i den rödgröna koalitionen lösts upp. Och det faktum att såväl MP som V minskar (-1,3 respektive -2,1) genom att S återtar tidigare förlorade sympatisörer, kommer inte att minska irritationen.
Längst har vänsterledaren Jonas Sjöstedt gått när han mer eller mindre i klartext sagt att det blir ingen rödgrön regering om inte Vänsterpartiet får som det vill när det gäller kärnkraft och annat. Medlemmarna får göra tummen upp eller ner för vad man förhandlat sig fram till för regeringsprogram vid en valvinst.
S-ledaren antyder mer än vad han säger när det gäller energipolitiken och utsträckta händer men övriga oppositionspartier spårar kompromissvilja över blockgränsen när det gäller kärnkraften.
– Vad har Löfven i sinnet – en koalition med M, undrade inför helgen miljöpartisterna Per Gahrton och Maria Wetterstrand i ett debattinlägg.
Löfven beskylls för att vara naiv och riskera ett regeringssamarbete.
Och gamla språkröret Birger Schlaug sällar sig till sina kollegor.
– På riksnivå lär de två, i form av Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, inom något drygt år komma överens om att åtminstone tillåta bygge av ett par nya kärnreaktorer. För jobbens skull, eller nåt sånt. Den gamle metallordföranden är ju inte känd för något miljöengagemang precis. Och efter nästa val lär S och M kunna samsas i Rosenbad...
Det är till att dra ut sina spekulationer väl långt, kanske bortom 2018 års val.
En spännande fråga är naturligtvis hur det rödgröna regeringsalternativet till sist kommer att formera sig.
Det kan till exempel inte vara helt oklart över valdagen vilken energipolitik som ska drivas i landet. Eller hur en ny regering ska förhålla sig till privat och offentligt i vård, omsorg och skola. Sak samma gäller skattepolitiken.
De verkligt stora politiska frågorna kan inte som klump hänvisas till en förhandling efter ett eventuellt vunnet val. Någon måste dessutom tala för oppositionen som grupp och det måste bli den blivande regeringsbildaren. Att denne i fråga efter fråga ska hänvisa till eftervalsförhandlingar går helt enkelt inte.
En okänd faktor i allt detta blir naturligtvis hur framgångsrik alliansen kommer att vara i att sprida osäkerhet kring ett rödgrönt regeringsalternativ. Blir den det pressas automatiskt oppositionen till gemensamma ståndpunkter och uttalanden.
