Lika farligt som viktigt
I går dödades Marie Colvin, en av världens ledande krigskorrespondenter och den franske fotografen Remi Ochlik i striderna i den syriska staden Homs, skriver Sven-Åke Olofsson.
Ledare. Att befinna sig som journalist i en krigszon är livsfarligt. I går fick vi en ny påminnelse om detta när två utländska journalister, Marie Colvin från The Sunday Times och den franske fotografen Remi Ochlik, dödades och några av deras kolleger skadades i en granatattack mot den syriska staden Homs.
Colvin var en av världens ledande krigskorrespondenter och har tidigare sårats svårt vid andra uppdrag.
Naturligtvis är alla civila offer i ett krig lika stora tragedier. Men Colvin och andra journalister på plats, tidigare bland andra SVT:s Samir Abu Eid, utför ett lika farligt som viktigt arbete när de som ögonvittnen bortom propagandarapporter kan ge en bild av vad som verkligen pågår i en krigszon. Marie Colvin fick betala det yttersta priset. SVT:s Bert Sundström var nära att göra det när han föll offer för våldsverkare i Kairo i samband med resningen i Egypten. Och i Etiopien sitter som bekant två svenska journalister, Martin Schibbye och Johan Persson, fängslade.
Drivkrafterna för deras arbete och risktagande varierar naturligtvis men i många fall finns en kunskap, ett engagemang och en professionalism som är imponerande. Deras närvaro kan dessutom verka återhållande på de stridande parterna. Världsopinionen, som till delar formas av mediernas rapportering, är nästan alltid en närvarande storhet i alla konflikter.
Marie Colvin var väl medveten om de risker hon tog.
– Journalister som täcker krig har ett stort ansvar och står inför svåra val. Emellanåt betalar de det ultimativa priset... Det har aldrig varit svårare att vara krigskorrespondent eftersom journalister i krigszonen har blivit det primära målet, sa hon i ett tal för något år sedan.
2011 dödades 66 journalister enligt organisationen Reportrar utan gränser.






