Renässans för hantverks-yrkena

Nu hoppas den brittiska regeringen att lärlingssystemet ska bli en bra lösning, skriver Elisabeth Braw från London.

”Lärlingsplatser”, står det på tygkassarna. ”Lärlingsplatser”, står det på taxibilarna. ”Lärlingsplatser”, står det på reklamaffischerna. Att regeringen vill meddela något är uppenbart – och vad den vill meddela är att den har kommit på ett sätt att lösa Storbritanniens höga ungdomsarbetslöshet.

För inte så länge sedan var lärlingsplatser omoderna i Storbritannien. Unga människor skulle gå på universitet. Kunskap var vad det moderna samhället behövde, inte praktiska färdigheter. Vilken enfald. Idag är över 20 procent av landets 16-24-åringar arbetslösa, medan firmor med ljus och lyfta söker kvalificerade elektriker, rörmokare och andra kvalificerade yrkesmän och –kvinnor.

Problemet är förstås att högskoleutbildning övervärderats på yrkesutbildningens bekostnad. Samhället behöver fortfarande folk som har praktiska yrkesfärdigheter. Därför anställer brittiska hantverkarfirmor polska elektriker och rörmokare, och sjukhusen anställer undersköterskor från Afrika och Filippinerna.

Tyskland ansågs vara gammaldags, med sitt paternalistiska system där företagen tog hand om ungdomar och gav dem lärlingsutbildning som kombineras med skolgång. Titta vilket land som klarar sig bäst i dagens ekonomiska kristider: Tysklands ungdomsarbetslöshet är 7.8 procent, lägst i EU. I England är bara 11 per 1 000 anställda lärlingar; i Tyskland är siffran 40. En ung bekant till mig har precis avslutat sin lärlingstid på tyska järnvägen och med en gång fått heltidsjobb. Vår barnvakt i Kalifornien var en ung tysk tjej som precis gått ut sjuksköterskeutbildningen, som i Tyskland inte är en universitetsutbildning. Efter ett år som au pair i Kalifornien återvände hon hem och kunde välja bland fem heltidsjobb.

Nu hoppas den brittiska regeringen att lärlingssystemet ska bli en lika bra lösning här. Förra veckan lanserade den sitt nya lärlingsinitiativ, ambitiöst kallat En ny era för lärlingsplatser. ”Lärlingsplatser ska bli den nya guldstandarden”, sade premiärminister David Cameron, som hoppas att företagen kommer att tävla om att bli lärlingssystemets Oxford och Cambridge. Företag ska få 1 500 pund för varje ny lärling de anställer; regeringen hoppas därigenom skapa minst 40 000 nya lärlingsplatser.

Det är goda nyheter för de över en miljon unga människor som nu är arbetslösa. Utmaningen är att få företagen intresserade. De måste vänja sig vid en helt ny kultur, där de är partners i utbildningsväsendet och medansvariga för unga människors liv – inte bara en halvanonym arbetsgivare. Tyvärr har regeringen till synes inte rådgjort så noga med näringslivet, så 40 000-platsmålet kan visa sig för ambitiöst.

Men den höga ungdomsarbetslösheten har fått igång diskussionen. Universitetsutbildning är ingen universallösning. Varför ska ungdomar fösas in i en utbildning de inte är intresserade av för att den är ”finare”? Vad vi säger när vi försöker få så många som möjligt att studera är inte att vi värdesätter deras intellekt utan att praktiska färdigheter inte räknas. Och behöver samhället verkligen fler beteendevetare? Att ha en yrkesutbildning från lärlingssystemets Oxford och Cambridge, det är bra mycket finare än en examen från en medioker högskola.

Elisabeth Braw
elisabeth.braw@gmail.com