Politikerna har inte sina väljare med sig

ANDRALEDARE Publicerad 29 februari 2012 kl. 04:00
  • Ingen överdriven entusiasm här. Förbundskansler Angela Merkel under debatten i det tyska parlamentet. Markus Schreiber

Politikerna i Grekland och Tyskland fortsätter att baxa stöd- och krispaket genom parlamenten. 496 av 591 tyska parlamentsledamöter sa ja till det andra räddningspaketet. En mycket betryggande majoritet. Men på väljarsidan ser det helt annorlunda ut. Enligt opinionsmätningar är 60 procent av de tyska väljarna motståndare till paketet.

Och i Grekland, där helt andra paket slås in, är det folkliga motståndet starkt mot vad man ser som en tröstlös tid av kommande umbäranden.

Dessutom sprider sig till på köpet i båda lägren tvivlet att alla ansträngningar kan vara förgäves. Ledande tyska politiker blir allt öppnare om att det kanske vore bäst att grekerna lämnade valutaunionen.

Trycket appliceras på alla parter. De så kallade G 20-länderna som Japan, USA och Brasilien talar om att euroländerna måste ladda sin stödfond med ännu fler miljarder om man vill att omvärlden ska ställa upp. Det känns lite som att kasta sedelbuntar i en masugn och hoppas att man ska kunna kyla ner den...

Krisens sekundära effekter måste dessutom får en större uppmärksamhet. I Grekland pågår en obehaglig kampanj för att länka dagens tyska regering vid nazistiska grymheter under kriget då landet förödde svårt, mänskligt och materiellt. Enligt denna logik skulle udda kunna vara jämt, åtminstone ekonomiskt.

Reaktionen i Tyskland är naturligtvis stark mot nidbilder på Angela Merkel försedd med Hitlermustasch och allt. Här ser man parallellen till Tredje Riket som en oförskämdhet.

Hat och misstro är en effekt av krisen, nationellt såväl som internationellt. Samtidigt ökar avståndet mellan politiker och väljare såväl i Grekland som bland de länder som finansierar räddningsoperationen.

I ena änden av systemet försöker man få nya nödlån på plats men i den andra råder det stor tvekan om Grekland verkligen lever upp till, kan leva upp till och vill leva upp till de villkor som ställs.

Summan av all röra föder skepsis. Frågan är om man inte nu närmar sig den punkt då konsekvenserna av ett grekiskt utträde ur valutasamarbetet på allvar måste diskuteras.

Det går inte att i det oändliga halta sig fram med all den osäkerhet som räddningsplanen är behäftad med. Politikerna fruktar att kastas in i nya bankräddningar av den typ som följde på finanskrisen 2008 och alla dess efterskalv. Men samtidigt skulle det skapas visshet, man skulle bottna i krisen och kunna göra en nystart.

För Grekland ter det sig som mer problematiskt eftersom perspektivet då är nationell bankrutt och kaos i finanssystemet. Var man än landar kan inte Grekland överges.

Att politikerna mer än väljarna fruktar en okontrollerbar process är naturligt. De måste se till samlade nationella och internationella perspektiv medan väljarna ser till sin egen plånbok. Men det går inte i längden att gapet mellan krisens aktörer och deras väljare ökar. Då hotas till sist mer än ekonomiska värden om missnöjespartier och extremister får en plattform.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel talar om att krisen kräver åratal av insatser. Så är det säkert. Men utan folkligt stöd kommer det till sist att haverera. Även det alternativet måste Europas politiker börja ta mer höjd för.

Sven-Åke Olofsson

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Ledare

Huvudnyheter