Allt fler känner av den, risken att bli slukad av datorn.

Tjänar systemen oss eller är vi i själva verket dess fångar?

En filosofisk fråga. Många timmar har lagts ner på att utveckla de system med vilka vi dokumenterar professionella kontakter, behandlingsformer, framsteg och bakslag. Det är lätt att se varför dokumentation behövs, "bristande dokumentation" har varit förklaringen till mer än ett misstag. Medicinska sådana måste undvikas, rättvisa elevbetyg ska sättas och föräldrar ska hållas informerade.

Men flera yrkesgrupper, inte minst läkare och lärare, klagar på att tiden krymper för det som är yrkets själva kärna, den direkta kontakten med patienter respektive elever. Eller för den delen arbetssökande på förmedlingen, hjälpsökande på socialkontoret, poliser som är låsta vid skrivborden. Allt mindre tid kvar till direkta möten, till samtal mellan två människor. Man kan också fundera över de misstag som kan bli resultatet av att tiden inte räcker till på grund av allt dokumenterande.

Tidningens reportrar genomför just nu en öppen granskning av Helsingborgsskolornas system Unikum. På unikumbloggen kan man läsa om lärare och föräldrars syn på dokumentationsverktyget och ta del av synpunkter där många efterlyser mer direktkontakt. Jag har själv suttit på mer än ett föräldramöte där det pratats mer om Unikum är om något annat. Och de informationsmängder man hamnar i när man loggar in och bara vill veta hur det gick på sista provet, kan vara överväldigande.

All dokumentation till trots så faller fler elever igenom, klarar inte godkänt i alla ämnen. Tröttnar på skolan redan på högstadiet. Kanske sitter läraren där fastlåst framför skärmen, medan lille Kalle eller lilla Lisa i allt tysthet tappar taget och sugen.

I en undersökning nyligen fick svenska läkare i en internationell jämförelse sämre betyg när det gäller kommunikation och bemötande. Då pekades ökad administration och tidsbrist ut som en tänkbar förklaring. Och det är inte bara ett svenskt fenomen. I danska tidningen Politiken berättas om en undersökning som visade att bara en fjärdedel av läkarnas tid tillbringades tillsammans med patienter.

Med stoppur i handen följde representanter för föreningen Yngre Läkare ett antal kollegors vardag på olika danska sjukhusavdelningar. Och fann att bara två timmar av en arbetsdag ägnades åt direkt patientkontakt. I stället satt läkarna framför datorskärmen mer än hälften av dagen.

De danska läkarna i föreningen efterlyser nu mer tid för att förhöra sig om patienternas symptom, mer tid för dialog. Och de menar att man måste mäta och dokumentera smartare. Begränsa mängden och omfattningen.

Tankegångarna känns igen i det upprop som just nu cirkulerar bland allmänläkare. Initiativet kommer från Norrbotten och har fått namnet "Låt vården vårda." Man reagerar mot politiska krav på allmänläkarna att rutinmässigt registrera livsstilsfaktorer som motionsvanor, rökning och alkohol. Svenska distriktsläkarföreningen har ställt sig bakom protesterna och menar att visserligen är det viktigt att diskutera hälsofrågor och missbruk med patienten, men att man måste lita på läkarnas professionella bedömning av när och hur det ska göras.

– Kraven på registrering är en del i ett större mönster där den medicinska utvecklingen drivs i allt högre grad av organisatoriska och politiska åtgärder. En utveckling som styr läkares yrkesroll bort från det allra viktigaste i vår yrkesutövning – mötet med patienten, säger Robert Svartholm, ordförande i Norrbottens läkarförening i ett pressmeddelande.

Mer tid till att dokumentera att samtal om rökning och alkoholvanor har förekommit – mindre tid till att verkligen hålla de där samtalen som kräver förtroende. Och mindre tid till den oroliga 85-åringen med flera olika krämpor.

Läkare, lärare och alla vi andra. Allt fler känner av den, risken att bli slukad av datorn.

Ingrid Runsten
ingrid.runsten@hd.se 042-489 90 25