Rättssamhällets prövning

Hur svårt det än blir så är det ändå helt avgörande för ett rättssamhälle att rättsprocessen får ha sin gång. Att den sköts till punkt och pricka, hur avskyvärt det Brevik gjort än är. Det är nu en demokratisk rättsstat kan visa prov på en hög moral, skriver Lotta Hördin.

I dag inleds rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo. Det är den mest omfattande rättegången i Norges historia och mediebevakningen är stor. 800 journalister är på plats, hälften av dem kommer från utlandet. Rättegången är så omfattande att den har krävt en ombyggnad av tingshuset och kommer att pågå i tio veckor. Processen beräknas kosta minst 100 miljoner kronor.

Alla dessa blickar, all denna rapportering, alla dessa pengar. Det är inte konstigt att det kommer motreaktioner.

Det handlar om allt ifrån brottsoffer som väljer bort att följa rättegången och inte ens tar massmördarens och terroristens namn i sin mun, till tidningen Dagbladet som skapat en sajt där den som så önskar kan slippa artiklar om Breivik.

Och det är tunga dagar som nu ligger framför de som förlorade ett barn, en förälder eller en vän i de fruktansvärda dåden i Norge den 22 juli förra året. Och för de som var i regeringsbyggnaden eller på Utøya och överlevde, med psykiska, och i en del fall, fysiska men. Det är förståeligt om man helt enkelt vill stänga av, inte orkar, utan har nog med att försöka få ordning på vardagen och leva vidare. För andra kan rättegången fungera som en del av sorgeprocessen, ett sätt att bearbeta det trauma man upplevt, att lägga bakom sig och gå vidare. Inte på samma sätt som tidigare, för så blir det aldrig.

Men hur svårt det än blir så är det ändå helt avgörande för ett rättssamhälle att rättsprocessen får ha sin gång. Att den sköts till punkt och pricka, hur avskyvärt det Brevik gjort än är. Det är nu en demokratisk rättsstat kan visa prov på en hög moral. Och då får det kosta. Det är faktiskt inte läge att diskutera pengar och ifrågasätta beloppen, det viktigaste är att Norge fungerar som ett rättssamhälle också efter ett terrordåd som detta.

När rätten nu samlas är skuldfrågan redan besvarad, i och med att Brevik i sak erkänt brotten. Rätten ska efter förhandlingar med alla vittnesmålen ta ställning till vilket straff som ska utdömas, och man har två rättspsykiatriska undersökningar att förhålla sig till. Den ena där Breivik anses vara psykiskt sjuk och den andra där han anses vara tillräknelig. Det finns förmodligen en utbredd önskan i Norge om att han ska förbli inlåst resten av sitt liv. Men också när det gäller utdömandet av straffen måste de lagar och regler som finns följas.

Rättegången kommer att ge Breivik tillfälle att tala, vilket han vill. Han får en kort stund i rampljuset sedan blir det inte mer. Rättegången får inte bli en plattform för hans högerextrema tankegods. Hans snedvridna ideologi fylld av hatfulla konspirationsteorier där det finns en uppfattning att muslimer utgör hotet mot hela mänskligheten. Och ett hat mot det som uppfattas som ett politiskt etablissemang, därför var de unga socialdemokraterna Breiviks främsta mål. Och vad beträffar sådana åsikter är han tyvärr inte unik. Något omvärlden måste vara uppmärksam på och förhålla sig till även sedan lamporna slocknat i rättegångssalen i Oslo.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61