En farao i fängelse

Än är kampen för ett fritt Egypten inte över. Hur lång en mardröm än är så kan den ersättas av ny mardröm. Ännu syns spöken från det förflutna. Men i går blev folkviljan från Tahrirtorget upphöjd till en juridisk sanning, om än en problematisk sådan, skriver Peter Fällmar Andersson angående livstidsdomen mot Hosni Mubarak.

Det blev fullständigt tyst i rättssalen innan domen föll.

Den forne diktatorn hade burits in på bår, i förd ett par mörka solglasögon – en man som inte längre ser sitt folk i ögonen. Utanför byggnaden bevakades byggnaden av 160 stridsvagnar och 20 000 poliser. Redo att hantera reaktionerna.

Så talade chefsdomaren.

Hosni Mubarak dömdes att tillbringa resten av sitt liv i fängelse.

På förhand var det många som trodde att han skulle slippa straff helt och hållet – eller undkomma med ett halvdussin år i fängelse. Färre trodde att han skulle dömas till döden, som åklagaren krävt. Domen river nu upp starka känslor, men ett friande skulle – bortsett från sin uppenbara orimlighet – vara en spottloska mot revolutionen. Ett hån mot de omkring 850 människor som dödades när Mubarak försökte slå ner upproret förra året. Men att den förre säkerhetschefen och sex polischefer går fria gör många egyptier vansinniga. Dessutom ska domskälen mot Mubarak och hans förre inrikesminister vara så svagt skrivna att det befaras att han kan frikännas i en högre instans. Det Muslimska brödraskapet krävde i går att rättegången ska göras om. Men denna ilska kan inte helt skymma livstidsdomens symboliska värde.

Egypten är fortfarande ett land där inget ska tas för givet. De två kandidater som återstår i presidentvalet, Mubarakveteranen Ahmad Shafiq och ledaren för det Muslimska brödraskapets parti Frihet och Rättvisa – Muhammad Mursi, har svårt att inge något hopp om nödvändiga reformer och respekt för mänskliga rättigheter. Shafiq kallar Mubarak en "förebild" och är ett barn av dennes nätverk av korruption, förtryck och svågerpolitik. Men Egypten måste nu ändå välja mellan Shafiq och Mursi, vars brödraskap talar om rättvisa för de fattiga men också vill införa sharialagar och begränsa kvinnliga rättigheter.

Ändå kan ingen ta ifrån egyptierna att de nu för första gången får välja sina ledare. När rättens chefsdomare Ahmed Refaat beskrev Mubaraks styre som en lång mardröm, som "30 år av förtryck utan en strimma hopp", så sa han också att de som dog på Tahrirtorget inte ska ha dött förgäves. Mubarak kom till makten 1981 sedan hans föregångare Anwar Sadat skjutits av islamister. Han utlöste ett undantagstillstånd som sedan gång på gång fick rättfärdiga övergreppen. Den här veckan lyftes det 31 år långa undantagstillståndet, en delseger för revolutionen. Gårdagens dom kommer att överklagas, men är under alla omständigheter historisk. 84-årige Hosni Mubarak är den förste av de ledare som föll under den arabiska våren som dömts i en rättssal. Än är kampen för ett fritt Egypten inte över. Hur lång en mardröm än är så kan den ersättas av ny mardröm. Ännu syns spöken från det förflutna. Men i går blev folkviljan från Tahrirtorget upphöjd till en juridisk sanning, om än en problematisk sådan.

Från den hårdbevakade rättssalen flöt i går två känslor ut på gatorna. Misstro, men också hopp: inga fler faraoner.

Peter Fällmar Andersson
peter.f.andersson@hd.se 042-489 93 97