Samsyn passar inte alla frågor

Det är välkommet med breda uppgörelser på områden som behöver stabilitet och långsiktighet. Energiområdet är ett utmärkt exempel på detta. Men det finns en baksida också. Risken är att de skillnader som trots allt finns mellan partier helt suddas ut, skriver Lotta Hördin med anledning av en dansk skattereform.

När den danska regeringen tillträdde i höstas utlovades en skattereform. Nu är den på plats. Men omständigheterna kring den är allt annat än underbara. Det var ju med det ordet budgetministern i den borgerliga regeringen i Sverige beskrev uppgörelsen 1981 med Socialdemokraterna om marginalskatterna.

Men som sagt, i Danmark är det inte så underbart just nu. För först verkade det som om den danska regeringen, bestående av Socialdemokraterna, vänsterpartiet Socialistisk folkeparti och det socialliberala Radikale venstre, skulle göra upp om skatterna med stödpartiet på vänsterkanten, Enhedslisten. Men så svängde man. I fredags stod det klart att den nya skattereformen genomförs tillsammans med de borgerliga partierna Venstre och Konservative. Den förra regeringen helt enkelt. Och Enhedslisten lämnas utanför.

Därifrån meddelades under helgen att regeringen nu inte längre kan räkna med deras stöd. Enhedslisten har gått i opposition, sa partiledaren Johanne Schmidt-Nielsen.

Väljarna verkar inte heller nöjda. Enligt gårdagens opinionsmätning dök Socialistisk folkeparti från 7,4 procent i början av juni till 5,5 procent. Siffror som ska jämföras med valresultatets 9,4 procent. Den interna kritiken i partiet har varit hård.

Tillsammans har det röda blocket, inklusive Enhedslisten, i dag ett stöd i opinionen på 45,9 procent.

Vad handlar då reformen om? I stora drag rör det sig om skattesänkningar för stora grupper av inkomsttagare, samtidigt som villkoren för sjukskrivna och bidragstagare skärps. Barnbidraget för de allra rikaste minskas medan ränteavdraget för bostadslån blir kvar på samma nivå, för att nämna något.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen i Danmark vill, precis som alliansregeringen i Sverige, göra det attraktivt att jobba genom skattelättnader. Nu kommer kritiken från vänsterhåll: skattesänkningarna går ut över de svaga i samhället.

Statsminister Helle Thorning-Schmidt säger att skattelättnader för "de helt almindlige" medborgarna är socialdemokratisk politik, och hon tror att det här på sikt gör att man får råd till välfärden i samhället.

Det återstår att se. Helt bortsett från det så måste man ge en eloge till en regering som försöker komma överens över blockgränserna. I våras gjordes en energiöverenskommelse, med högt satta ambitioner för det förnyelsebara, med den borgerliga oppositionen. Och nu skatterna.

Det är välkommet med breda uppgörelser på områden som behöver stabilitet och långsiktighet. Energiområdet är ett utmärkt exempel på detta, där den svenska regeringen borde göra mer för att få till stånd något liknande. Skolfrågorna är ett annat, där det hade varit bra med en bredare uppslutning kring alla de förändringar som gjorts i Sverige under senare år.

Men det finns en baksida också. Risken är att de skillnader som trots allt finns mellan partier helt suddas ut. Vad än väljarna röstar på riskerar de att få samma politik. Det är inte helt lyckat för demokratin.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61