Ett förlorat år

Varje ny dag i fängelsets plåtskjul är en förlorad dag för Martin Schibbye, Johan Persson, deras anhöriga – och för yttrandefriheten. De bör friges i detta nu, skriver Peter Fällmar Andersson.

Ogaden.

Den 1 juli förra året var det inte många svenskar som ens skulle ha kunnat peka ut rätt kontinent på en världskarta.

Det glest befolkade etiopiska stäppområdet ligger som en kil in i Somalia. I decennier har det varit en omstridd gränstrakt. I ett Etiopien där mänskliga rättigheter dagligen kränks är Ogaden en svart fläck. En plats där en hänsynslös milis härjar, understödd av regimen i Addis Abeba.

Det var om detta stängda land, och om oljeindustrins och Lundin Petroleums närvaro, som fotografen Johan Persson och reportern Martin Schibbye ville berätta. För detta greps och skottskadades de. För detta sitter de nu fängslade, dömda till elva års fängelse för "terrorbrott".

På söndag har de suttit inlåsta i ett år. Det finns ett enkelt skäl.

Världen skulle inte få se vad som händer i Ogaden.

Den första reaktion vi fick från Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, dagarna efter gripandet var orden "Det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område". Ett uttalande som var tvivelaktigt i sig, men såg än värre ut i ljuset av Carl Bildts förflutna i Lundin Oil, numera Lundin Petroleum.

Exakt hur illa detta inledande avståndstagande var för Schibbye och Persson kan vi inte veta, men det stärkte inte chanserna till en snabb frigivning. Veckorna efter gripandet var det heller inte ovanligt att i svensk debatt höra de, som i strid med den yttrandefrihet som är inskriven i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Genèvekonventionen, menade att Schibbye och Persson inte skulle ha lagt sina näsor i blöt.

Rapporteringen från rättegången, som ibland gav intrycket att det handlade om juridisk rättvisa och inte politisk teater, gav också en besk eftersmak. Det faktum att Etiopienkännare rådde Schibbye och Persson att be om nåd – i stället för att överklaga domen – underströk bara Etiopiens uselhet som rättsstat.

Nära årsdagen hörs hoppfulla tongångar. Vid en diskussion i parlamentet redan i februari öppnade premiärminister Meles Zenawi, som styrt Etiopien i 21 år, upp för en benådning. I maj mötte Zenawi så utrikesminister Carl Bildt. Ett möte som kanske kittlade Zenawis stolthet – och därmed ökade hans vilja att visa sig "storsint".

För Carl Bildt, som inte har stärkt sin ställning som demokratiambassadör under året som gått (minns "familjeföretaget" Saudiarabien), fortsätter fallet att vara en kvarnsten. Vi förutsätter att utrikesministern och den svenska regeringen använder varje tänkbar kanal, varje tänkbar diplomatisk strategi, för att hålla uppe trycket på regimen i Addis Abeba.

När Sveriges radio i mars skickade med frågor till Martin Schibbye och Johan Persson via deras anhöriga sa Schibbye att han saknade solnedgångar. Varje dag blir svenskarna och andra fångar inlåsta i ett trångt plåtskjul redan klockan fem.

Varje ny dag i det där plåtskjulet är en förlorad dag för Martin Schibbye, Johan Persson, deras anhöriga – och för yttrandefriheten.

De bör friges i detta nu.

Peter Fällmar Andersson
peter.f.andersson@hd.se 042-489 93 97