Hopplösa sommarlov

Unga som mår dåligt får snabbare hjälp. Men en kort kö måste följas av rätt hjälp.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

Sägs det.

Men det sägs inte av de barn som ägnar sommardagar åt att vänta på Bup. Vad hjälper blomstertider när det är vinter i hjärtat.

Sommaren är den tid på året då flest svenskar begår självmord. Det är nu känslan av ensamhet kan tillta medan klimatet sätter spinn på hormonerna. En förväntan om ett soligt lyckorike riskerar bara att förvärra de svarta tankarna.

Många svenska barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Många lider också av olika typer neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Behoven är mycket olika och måste mötas med många olika typer av behandling. Sedan 2007 har regeringen skjutit till en miljard kronor till landstingen för att förbättra insatserna för barn och unga med psykisk ohälsa.

Enligt vårdgarantin ska man få hjälp inom tre månader, men när det gäller barn har Sverige klokt nog högre ambitioner. Ett besök på Bup, barn- och ungdomspsykiatrin, ska ske inom 30 dagar. Målet var attallalandets kommuner skulle klara detta till år 2011. Men målet nås inte. En färsk rapport från Socialstyrelsen visar att en tredjedel av landstingen fortfarande inte lyckas ge tillräckligt snabb hjälp. Skåne tillhör däremot inte syndabockarna. 96 procent av de unga skåningar som mådde psykiskt dåligt fick ett besök inom 30 dagar, för hela riket var snittsiffran 91 procent.

Den miljard kronor som satsats på barn och unga de senaste åren tycks ändå ha gett viss effekt. Väntetiderna har kortats. Men medan man räknar kötiden får man inte glömma att skärpa kvalitén. Här är det riktigt oroande att många landsting rapporterar att man har svårt att rekrytera de barnpsykiatriker och specialister som behövs. Vad hjälper en kort kö om tonårstjejen med ätstörningar möts av en sönderstressad psykolog med fel utbildning? Här krävs insatser för att locka rätt folk till rätt jobb. Och då är det i regel en givande arbetsmiljö och en rimlig lön som ska till.

Regeringen beslutade i maj om en fortsatt satsning fram till 2016 på barn och unga med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen har fått nya uppdrag och ska "se över" sina insatser. Det låter vettigt. Men de unga svenskarna måste också ses i sitt sociala sammanhang. Och där är skolan den avgörande miljön för att förebygga psykisk ohälsa. Ett exempel på en alarmerande utveckling är diagnosen adhd. 2006 behandlades 10 187 svenska ungdomar för adhd. 2011 var siffran 30 501. En explosiv ökning. Varför allt fler svenska barn ges diagnosen kräver en lång och snårig diskussion, men några av de intervjuade i landstingens rapporter till Socialstyrelsen ställer frågan om en delförklaring till ökningen kan vara resursbrister inom skolan. När det saknas pengar till särskilt stöd ökar behovet av att kunna peka på en diagnos. Adhd-etiketten skulle då bli ett rop på hjälp som samhället lyssnar till.

Det är inte något bevisat faktum, men en skrämmande misstanke. Och en fråga som inte får lämnas obesvarad.

Peter Fällmar Andersson
peter.f.andersson@hd.se 042-489 93 97