Ingen revolution på gång

Ledande politiker i danska Enhedslisten hoppas på en snar revolution. Men det revolutionära utspelet är knappast en valvinnare, partiets stöd bygger snarare på en mer nedtonad retorik.

Polisen och militären avskaffas. Bankerna förstatligas, anställda tar över sina arbetsplatser och överläkaren tjänar inte mer än butiksbiträdet. Det är några av resultaten av den revolution några ledande politiker i danska partiet Enhedslisten förutspår inom 20 år.

Reaktionerna från utspelet i helgen lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas talesperson Benny Engelbrecht kommenterade raljant att revolutionärerna först skulle behöva skjuta honom. Men det finns också anledning till allvar. Kommunistiska revolutioner har historiskt krävt miljoner offer och orsakat enormt lidande. Det gör att det närmast humoristiska utspelet förefaller osmakligt. Även om företrädarna understryker att revolutionen bör genomföras utan våld.

Ett liknande utspel skulle inte kunna ske i svensk politik. Iallafall inte från ett riksdagsparti. Vi minns ju vad som hände när Lars Ohly (V) kallade sig kommunist – något han fick ta tillbaka för att överleva i politiken. I Danmark är det annorlunda. Enhedslisten sitter inte bara i parlamentet, utan är också ett stödparti till den socialdemokratiska regeringen. I valet 2011 fick partiet 6,7 procent av rösterna och i de senaste mätningarna är stödet nästan fördubblat. Det är alltså inget marginaliserat parti vi talar om.

Även om flera andra ledande politiker från partiet vid frågan från danska tidningen Politiken svarat att de inte står för revolutionsvisionerna, har tankarna fullt stöd i partiprogrammet. Senast i maj i år blev förslaget att göra ändringar i programmet nedröstat på partiets årsmöte. Det säger en del.

Men det revolutionära utspelet är knappast en valvinnare. Partiets stöd har snarare växt till följd av en mer nedtonad retorik. I förra valrörelsen tog partiledaren Johanne Schmidt-Nielsen avstånd från partiprogrammets revolutionsambitioner och ville få Enhedslisten att framstå som samarbetsvilliga. Det genom att stå för överenskommelser som varit kontroversiella för partiet. Det gav tydligen utdelning.

Samtidigt verkar lutningarna åt missnöjeshållet också betala sig. Den skatteuppgörelse som den S-ledda regeringen nyligen gjort med de borgerliga partierna har fått Socialdemokraternas siffror att dyka. Enhedslisten däremot, som lämnades utanför uppgörelsen och i hårda ordalag kritiserade den, har ökat i popularitet. Att påpeka Socialdemokraternas svek mot väljarna har uppenbarligen fungerat.

Men det finns en känslig balansgång här. Nog är det viktigt att våga stå för en linje och inte vara så strategisk att man överger den politik man gått till val på. Det är inte alltid lätt för partier att väga rätt mellan att vara ett möjligt politiskt alternativt och samtidigt vara tydliga i politiska ställningstagande. Klart är i alla fall att Enhedslistens revolutionära företrädare med råge har tippat över i den ena vågskålen.

Johanna Sturesson