Skolk ger dålig avkastning

Fler får indraget studiebidrag på grund av skolk på gymnasiet. Reglerna blev striktare vid årsskiftet, vilket också lett till att färre elever skolkar. Ekonomiska incitament fungerar alltså. Men skolor behöver göra mer för att komma åt roten till problemen.

Skolk lönar sig inte. Den något självklara devisen har fått en mer direkt ekonomisk innebörd. Fler gymnasieelever än tidigare har fått sina studiebidrag indragna av CSN på grund av skolk det senaste läsåret. Reglerna blev nämligen striktare vid årsskiftet. Tidigare kunde elever vara borta från skolan, utan giltig anledning, i upp till 20 procent av skoltiden utan att något hände. Men numera ska skolor rapportera till CSN om en elev uteblir från skolan mer än några enstaka timmar varje månad.

Över fem procent av Sveriges elever skolkade så mycket förra läsåret att deras bidrag helt eller delvis blev indragna. Det visar CSN i en undersökning som presenterades i går. Skåne ligger något över rikssnittet och i Helsingborg låg andelen på 6,5 procent. En av Skånes högsta siffror hade Åstorp där nära 15 procent av gymnasieeleverna blev utan bidrag på grund av skolk.

Siffrorna behöver inte vara så oroande som de verkar. Ökningen beror naturligtvis på de nya reglerna. Och statistiken säger inget om att själva skolket har ökat. Däremot visar CSN:s undersökning att 54 procent av gymnasieskolorna har sett en minskning av skolket sedan reglerna blev striktare. Ekonomiska incitament brukar fungera. Tydligen även här.

Nu är hot om indraget bidrag vid skolk inte tillräckligt för att komma åt problemen med att elever inte går ut gymnasiet. Men det är en tydlig markering från samhället. Och det är ingen liten fråga vi pratar om.

Frågan handlar om vikten av att unga går ut gymnasiet och få behörighet att studera vidare. Personer med en gymnasieexamen har mycket bättre chans att klara sig på arbetsmarknaden än de som aldrig börjar gymnasiet eller hoppar av i förtid. Och det är något som ofta håller i sig hela livet. Tidigare statistik från Arbetsförmedlingen visar att personer utan gymnasieexamen har en sysselsättningsgrad som är omkring 20 procent lägre än andra. Samma studie visar också att även de som läser in gymnasiebetygen i efterhand har sämre förutsättningar på arbetsmarknaden.

Konsekvenserna blir inte bara personliga – att många avbryter sina studier påverkar naturligtvis samhället i större utsträckning. Sysselsättningsnivån blir lägre och fler blir beroende av ett socialt skyddsnät.

Tonåringar kanske inte alltid är motiverade eller har en tydlig bild av framtiden. Man kanske inte heller ser konsekvenserna av något som känns bekvämt i dagsläget, men som leder till svåra situationer längre fram. Därför är det viktigt att fortsätta arbeta för att få fler att gå ut gymnasiet.

Att dra in bidrag gör tydligen sitt. Men det räcker inte när roten till problemen finns kvar. Skolor måste kunna ta ett helhetsgrepp och göra något åt de bakomliggande orsakerna till varför vissa elever skolkar. Då kan vi komma ännu lite längre.

Johanna Sturesson