Med fokus på offren

I dag minns Norge de som miste livet på Utöya och i centrala Oslo. Ett sätt att hedra offren är att säga ifrån, mot främlingsfientlighet och extremism. Det är allas möjlighet och ansvar, skriver Ingrid Runsten.

I dag minns Norge de som miste livet på Utöya och i regeringskvarteren i centrala Oslo för ett år sedan. 77 människor dog, de flesta mycket unga och det är offren som är i centrum i dag. Under året som gått har vi tagit del av de överlevandes berättelser och av de anhörigas sorg. En sorg som har delats av många, långt utanför Norges gränser.

Under rättegången mot Anders Behring Breivik har ungdomar vittnat om de skräckfyllda timmarna på Utöya. Rättegången blev aldrig den scen för Breivik som han hade hoppats på och som många befarade. Alla dessa djupt rörande historier har stått i vägen. Flera har betonat just det, att det inte är Breiviks världsbild som ska få vinna terräng. Och ett år efter terrorattacken samlas åter norska S-ungdomar till läger, platsen är en annan än Utöya, men man samlas för att göra det som är centralt i en demokrati, för att diskutera politik. Redan för ett år sedan, mitt i sorgen och förvirringen, betonade Norges statsminister Jens Stoltenberg att terrordådet inte skulle få rucka på tron på det öppna och demokratiska samhället.

Ännu vet vi inte vad Breivik får för straff. Och om han anses som pyskiskt sjuk eller inte i lagens mening är en sak. Men det är ingen tvekan om att hans motiv var politiska, hans gärningar var extrema men hans inspiration känns igen, nu och genom historien. Liksom oförsonligheten där kompromisser och dialog förkastas och hatet tillåts ta över. Bomber och kulor i stället för argument är den yttersta konsekvensen av ett tankesätt där alla människor inte anses ha lika värde.

– En sak har terrorhandlingarna visat mer tydligt än något annat: Det är inte din etniska tillhörighet som bestämmer om du är terrorist eller inte, sa Jens Stoltenberg inför minnesdagen.

Samtidigt som Norge fortfarande präglas av öppenhet har vaksamheten ökat och man diskuterar ny terrorlagstiftning med syftet att göra det straffbart redan att planera terrordåd. Demokratiska samhällen måste försvaras, skärpta lagar kan vara nödvändiga men konsekvenserna av dessa lagar måste alltid noga övervägas, så att de inte skadar just det som ska skyddas.

Ett annat sätt att försvara det demokratiska samhället är att säga ifrån, att ta avstånd från idén att vissa är mindre värda än andra och därför kan pekas ut som syndabockar. Den ekonomiska krisen i Europa sätter demokratins värderingar på hårda prov och utgör en grogrund för extremistiska partier. Breivik är ensam skyldig till sina handlingar, men hans åsikter delas och sprids av politiska partier i en rad länder. Budskapet som bygger på främlingsfientlighet och islamofobi känns igen.

Mot detta finns ett medel. Att fortsätta den politiska diskussionen, precis som S-ungdomarna på sommarläger i Norge nu gör. Målet är inte att alla ska tycka lika, men att försvara rätten att vara och att tycka olika. Att föra dialog och att sedan kompromissa fram beslut.

Att stå upp för det öppna samhällets värderingar är inte bara politikernas ansvar. Det är också ett sätt att hedra offren från Utöya och från Oslo.

Ingrid Runsten
ingrid.runsten@hd.se 042-489 90 25