Våldet tar inte semester

Det offentliga kan inte helt förlita sig på frivilligt engagemang.

Att sommaren är en extra utsatt period för många är väl känt. Barn som har problem hemma i familjen är mer utsatta när de inte har skolan att gå till och kvinnor som blir slagna av sina män söker oftare hjälp.

Men sommaren är också en tid av semestrar. Bemanningen på såväl polis som olika kommunala verksamheter dras ner när det är dags att packa väskorna i några veckor och stora delar av Sverige tar paus. Det är egentligen en ytterst ologisk strategi. Våld i hemmet, stölder och sociala problem tar nämligen inte semester. Tvärtom. Under sommarmånaderna ökar i stället antalet anmälda fall av kvinnomisshandel.

Kvinnofridssamordnaren Carin Götblad tycker att kommunernas planering haltar. Det leder till att många kvinnojourer går på knäna under sommarperioden – omkring tio jourer har enligt Kvinno- och tjejjourernas riksförbund upplevt ett extra högt tryck under sommaren. Något som de i stor utsträckning menar beror på att det är svårare för kvinnor att få hjälp från kommunens stödverksamheter när bemanningen dras ner under semestermånaderna. Därför kräver Carin Götblad att kommunala hjälpverksamheter ska kunna erbjuda lika bra skydd under sommaren som annars. Att kvinnojourerna i stället belastas enormt är ohållbart. De påverkas också av semestertider och i den redan ansträngda situation många av organisationerna redan befinner sig i blir situationen tuff.

I Helsingborg och Höganäs ser kvinnojourerna inte att en ökning har skett speciellt under sommarmånaderna. Höganäs kvinnojour berättade för tidningen att man däremot har sett ett ökat söktryck under det senaste halvåret. Det är också vad Else-Marie Larsen på Helsingborgs kvinnojour säger. Våren har varit hysterisk, inte bara i Helsingborg, menar hon. Det är naturligtvis något som påverkar hur verksamheten fungerar också under sommaren. Kvinnojourens stödboende är alltid fullt. Socialsekreterare från kommuner i hela landet ringer och söker platser hos dem eftersom att de inte har platser i den egna kommunen. Det är alarmerande.

Sveriges kvinnojourer är verksamheter som till stor del bygger på ideellt engagemang. Många som arbetar på jourerna, som oftast finansieras av kommunala bidrag och privata donationer, finns där frivilligt och utan betalning. Det arbetet gör skillnad i utsatta kvinnors situation och är viktigt ur många aspekter. Frivilligt arbete ska inte ses som något negativt, det är sunt att människor vill hjälpa andra och ideellt engagemang kan leda till att de offentliga resurserna omfördelas och styrker andra delar av verksamheterna. Men det är ett problem att kommuner i den utsträckning man gör i dag förlitar sig på frivilligt engagemang. Det måste finnas en grundstruktur som garanterar hjälp till de som behöver.

Det skydd och stöd som måste erbjudas av kommunen kan inte ta en paus mitt i årets mest utsatta period. Därför är det inte mer än rimligt att Carin Götblad nu efterfrågar en bättre semesterplanering av kommunerna.

Johanna Sturesson