Tjall på ledningen

Upprustningen av tågtrafiken måste gå snabbare. Visar det sig att slitaget på ledningarna är ett verkligt stort problem måste regeringen skjuter till ytterligare pengar så att renoveringsarbetet kan gå fortare, skriver Lotta Hördin i huvudledaren.

I början av veckan löd en tidningsrubrik "Tågen går normalt igen." Den gången handlade det om problem på sträckan Arlanda-Knivsta norr om Stockholm. En nedriven kontaktledning hade lett till att tåg ställts in med stora förseningar som följd. Efter reparationer drog trafiken i gång igen.

Men det normala läget varade inte speciellt länge. I torsdags var det dags igen. På sträckan mellan Hässleholm och Höör brast en strömledning, föll ned på spåret och skadade annan utrustning. Det i sin tur orsakade ett stort tågstopp. Minst 10 000 resenärer berördes av händelsen, som påverkade tågtrafiken i södra Sverige under hela fredagen. Passagerarna fick ta sig vidare på sina resor antingen via ersättningsbussar, finna sig i väntan eller lösa transporten på annat sätt. Också under lördagen var det förseningar på sträckan.

Nu går det definitivt att lägga kontaktledningarna till alla andra problem som sätter käppar i hjulen för tågtrafiken. Snöoväder, solkurvor, datorhaverier, löv på rälsen, överhettade växlar, kopparstölder, ja, listan över de många anledningarna till att tågtrafiken inte flyter som den ska är lång. Vissa saker kan vara svårare att åtgärda än andra. Men när det kommer till det eftersatta underhållet borde nu vara dags att öka renoveringstakten.

De senaste två år har slitna och skadade ledningar orsakat störningar i tågtrafiken inte minde 65 gånger. Morgan Rehn på Trafikverket berättar att det kan handla om allt från att ledningarna sitter fel till att tåget i sig kommer åt en del av anläggningen och river ned ledningen. Men också att utrustningen på sina håll är alltför gammal och helt enkelt behöver bytas ut. Längs en 40 mil lång sträcka i Skåne och Småland görs just detta. Peter Behrman på Trafikverket tror att de allvarligaste problemen ska vara lösta om fem år.

Frågan är om vi kan vänta så länge. Visserligen anslog regeringen förra året fem miljarder extra till infrastrukturen. Merparten av dessa pengar går till olika järnvägsprojekt, där underhållet är en del av detta.

Men det verkar inte räcka. Fem år för att lösa de allvarligaste problemen är en alltför lång tid för ett trafiksätt som ständigt lovordas, inte minst av miljöskäl, och som helt klart hör framtiden till. Med dessa ständiga haverier, stopp och förseningar känns det dock mer gammalmodigt än modernt. Tågstopp och förseningar har blivit vardagsmat. Det går inte acceptera.

Trafikverket ska nu göra en utredning för att ta reda på varför det varit så många stopp på senare tid just på grund av nedrivna ledningar. Men högsta ansvariga minister, Catharina Elmsäter-Svärd borde också agera. Om det visar sig att slitaget på ledningarna är ett verkligt stort problem måste regeringen skjuter till ytterligare pengar så att renoveringsarbetet kan gå fortare.

I och för sig verkar tågresenärer vara ett tåligt släkte men de ska inte ständigt behöva utstå förseningar och orimligt långa väntetider. En stabil tågtrafik är något regeringen måste prioritera.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61