Intressekrockarna

Dags för översyn av riksintresset.

Helsingborgs stad har på senare tid stött på patrull i flera av sina nybyggnadsplaner. Det har handlat om allt från spektakulära projekt som Saltkristallerna och H+ i det södra hamnområdet till utbyggnaden av byarna Allerum och Gantofta. Det är staten i form av länsstyrelsen som av olika skäl sagt antingen direkt nej eller åtminstone uttalat sig starkt kritiskt under olika skeden i planprocesserna. Om det inte som i fallet med H+ handlar om bullernivåer och den riksintressanta hamnen så hänvisas det till riksintresset som ska värna till exempel naturområden och kulturmiljöer.

Kommunernas behov av att växa genom att bygga bostäder krockar inte så sällan med statens uppgift att se till att det inte går ut över områden som är så intressanta att de behöver ett extra skydd för att inte riskera att försvinna eller förstöras. Nybyggnation ska inte heller inkräkta alltför mycket på jordbruksmark. Och att bygga nytt väcker ofta starka reaktioner hos grannarna. Det är många intressen som krockar när förändringar av det här slaget ska genomföras.

Det har inte bara Helsingborg fått erfara. Likadant ser det ut i flera andra nordvästskånska kommuner och i övriga landet. I Stockholm har det under våren pågått en debatt om huruvida riksintresset hindrar all form av förnyelse och förtätning av staden.

I grunden är det naturligtvis både rätt och viktigt att det finns ett skydd för värdefulla miljöer som alla medborgare har rätt att vistas i och njuta av. Någon måste tala för de gemensamma offentliga miljöerna, och hävda dessa intressen gentemot byggbolag och andra exploatörer. Den så kallade rivningshysterin som präglade till exempel 1960-talet, då många svenska stadskärnor i stort sett omvandlades när gamla hus revs och "Domuslador" intog det ena torget efter det andra, vill ingen se en upprepning av.

Men frågan är om riksintresset i dag är mer av en bromskloss än en aktiv medspelare i utvecklingsplaneringen av städer och byar. Kritik har riktats mot länsstyrelserna som anses tolka reglerna alltför snävt. Och det har ställts krav på att dagens system behöver ses över.

Lagar och regler som ifrågasätts ofta riskerar att urholkas. Så får inte ske med det viktiga riksintresset. Meningen är ju inte att avskaffa det, men en översyn verkar nödvändig om inte respekten för skyddet av natur- och kulturvärden ska gå förlorad.

När det gäller de båda byarna Allerum och Gantofta borde det vara bra om de får växa något. Det gynnar kommunen som helhet men också de som redan bor på orterna. Förutsättningarna för att behålla den service som finns ökar.

Men fallen är också ännu ett exempel på när stat och kommun går i otakt i planeringsfrågor. Dialogen måste bli bättre, men regelverket har kanske inte heller följt med i utvecklingen.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61