Danmark efter Kjærsgaard

Dansk folkepartis Pia Kjærsgaard tackar för sig efter 17 år som partiledare. Under åren har hon lyckats styra in Danmark på en invandrarfientlig och isolationistisk väg. Men oavsett hur mycket Kjærsgaard vill ge intrycket av att hon avslutar på topp finns ingen tvekan om att partiet är på tillbakagång, skriver Johanna Sturesson.

Nu tackar Dansk folkepartis Pia Kjærsgaard för sig. Anledningen till avhoppet som partiledare är egentligen ganska enkel. Kjærsgaard vill inte avsluta sitt ledarskap som ett resultat av intern kritik och ett akut behov av förnyelse. Idag är hon fortfarande mycket populär bland de egna, och så vill hon ha det. Men avgången kommer i en tid när partiets inflytande har stannat av rejält.

Kjærsgaard har haft stor inverkan på dansk politik under sina 17 år som partiledare. Hon lyckades inte bara ta sitt främlingsfientliga parti till folketinget, med som mest 25 mandat. Som stödparti till den borgerliga Venstre-Konservative-regeringen mellan 2001 och 2011 satte partiet djupa avtryck i dansk politik.

Främst förknippas Dansk folkeparti (DF) med främlingsfientlig retorik och en antimuslimsk agenda. Partiet har bidragit till att göra Danmark mer invandrarfientligt med orimliga försörjningskrav vid anhöriginvandring och skärpta passkontroller av "personer med utländskt utseende", för att ta ett par exempel. Partiets EU-fientliga och isolationistiska politik har också fått negativa konsekvenser för den danska ekonomin.

Dansk folkeparti är ett tydligt exempel på vad en vågmästarroll kan innebära. Som stödparti till regeringen bytte DF stort inflytande mot ovärderligt stöd. Men även Socialdemokraterna och Socialistisk folkeparti gick den främlingsfientliga retoriken till mötes för att locka tillbaka väljare. Det fungerade inte så bra för något av partierna. Desto bättre var det för Dansk folkeparti vars främlingsfientliga agenda fick stöd av fler etablerade partier.

Jämförelser med Sverigedemokraterna görs ofta, men det haltar något. Framförallt för att SD har haft svårt att få inflytande på riksplanet. Regeringen har tagit avstånd från samarbete, bland annat genom överenskommelser med Miljöpartiet som har lättat upp svensk migrationspolitik, med utökad vård för papperslösa och en mer generös arbetskraftsinvandring. Tydliga markeringar.

Samma sak hände inte i dansk politik när Dansk folkeparti kom in i folketinget 1998. Inledningsvis förnekade de etablerade partierna att man skulle samarbeta med det nya partiet. Men det tog inte lång tid innan det ändrades. Med den nuvarande regeringen har DF inte längre inverkan på regeringspolitiken. Statsminister Helle Thorning Schmidts samarbete med regeringspartiet Radikale venstre och stödpartiet Enhedslisten, som båda alltid varit kritiska mot DF, har gjort deras inflytande omöjligt. Det är en välbehövlig förändring

Nu lär partiet tas över av Kristian Thulesen Dahl. Med honom hoppas Kjærsgaard nu på en nystart. För oavsett hur mycket hon vill ge intryck av att hon avslutar på topp finns ingen tvekan om att partiet är på tillbakagång. Stödet är på väg ner. Och nu förlorar partiet dessutom sin karismatiska ledare. Sådana brukar vara nödvändiga i missnöjespartier som just Dansk folkeparti.

Johanna Sturesson