Skilda vägar

Varning för glädjekalkyler vad gäller underhållsbidraget.

I dag räknar man med att nästan vart fjärde barn under 18 år bor skilt från en av sina föräldrar. Varje år upplever cirka 50 000 barn en skilsmässa. Det är en genomgripande händelse i deras och även föräldrarnas liv. Oron för hur det ska gå att forma en ny vardag är förstås stor hos alla inblandade.

Regeringen med barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) i spetsen vill att samhället ger ett större stöd till familjer som genomgår en separation. Regeringens egen utredare Göran Harnesk gav redan i fjol en rad förslag på hur det ska kunna gå till.

Nu ska en del av dessa bli verklighet i och med att Socialstyrelsen i går fick i uppdrag att ta fram skräddarsydda helhetslösningar. Det talas om att skapa separationsteam. Det kan vara en jurist, en skuldrådgivare och en familjeterapeut som tillsammans arbetar med den familj som behöver stöd och hjälp. Redan i dag ska kommuner kunna ställa upp med detta, men tanken är att arrangemanget ska få en starkare ställning och bli en vanligt förekommande del av en skilsmässa.

Maria Larsson hoppas att man på det här sättet kan "förebygga och dämpa konflikter" i samband med separationen. Men ser också en ekonomisk aspekt. Liksom utredaren Harnesk tror hon att en ekonomisk rådgivning ska resultera i att fler föräldrar betalar underhållsbidrag och att summan ska överstiga Försäkringskassans lägsta nivå på 1 273 kronor per månad, det som är blivit en norm. Ett belopp som egentligen ska ses som ett golv, men som i realiteten är ett tak. KD och Harnesk menar att en aktiv rådgivning kan ge särskilt utsatta barn tusen kronor mer per månad.

Egentligen finns inget att invända mot att skapa separationsteam eller att försöka få upp underhållsnivåerna. Det kan inte annat än applåderas. Men samtidigt gäller det att vara realistisk, och inte bli alltför naiv i frågan. Skilsmässor är ofta komplicerade och känslomässigt infekterade. En del familjer kanske bara behöver träffa teamet en gång, medan andra kan behöva stöd och hjälp under lång tid. Finns uthålligheten och resurserna hos kommunerna? Teamen får inte bli ännu en sak som pliktskyldigast ska bockas av, så att det åtminstone på pappret ser bra ut.

Vad gäller förhoppningen att öka underhållsbidraget omges det av en viss naivitet. I utsatta familjer är tillgångarna redan begränsade. Här måste samhället även i fortsättningen vara berett på att gå in med extra stöd, och det kanske mer än vad som är fallet i dag, vilket för övrigt Kristdemokraterna också vill.

Men som sagt, i grund och botten är det inga felaktiga tankar. Samtidigt är det intressant att notera att, utan speciella team, har många familjer på egen hand löst livet efter skilsmässan på ett bra sätt. Det växelvisa boendet, där barnen bor en vecka hos den ena föräldern och sedan hos den andre, har ökat från en procent på 1980-talet till drygt 30 procent i dag. Här betalas inte några underhållsbidrag, eftersom föräldrarna delar lika på ansvaret. Undersökningar visar att barn mår bra av det delade boendet och att man behåller kontakten med båda föräldrarna.

Självklart ska därför barnbidraget delas lika mellan de här föräldrarna. Det vore ett enkelt politiskt beslut att ta.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61