Borgmästaren siktar högt

Hade David Cameron – eller vilken annan politiker som helst – fastnat i en linbana medan tusentals åskådare filmade och fotograferade skulle det varit katastrof. Men Londons borgmästare Boris Johnson är inte som alla andra politiker. Att vara okonventionell är hans varumärke. Det är ett varumärke som säljer, skriver Elisabeth Braw om borgmästarens misslyckade linebanefärd i Victoria Park.

Var han för tung? Häromdagen skulle Londons borgmästare, Boris Johnson, göra reklam för Londons parkers livesändningar av OS genom att åka linbana i en av dem. Iförd hjälm och viftande två flaggor, och filmad av åskådarna, genomförde Johnson sin linbanefärd i Victoria Park. Tyvärr gick färden inte som planerat: Johnson fastnade och hängde, som en trasdocka, fem långa minuter i luften innan parkpersonalen lyckades dra honom till målet med ett rep.

Hade David Cameron – eller vilken annan politiker som helst – fastnat i en linbana medan tusentals åskådare filmade och fotograferade skulle det varit katastrof. De skulle ha blivit utskrattade av allmänheten och politiska kollegor. Men Boris – som alla kallar honom – är inte som alla andra politiker. Den blonde borgmästaren är närmast en politisk clown som älskar okonventionella upptåg. Håret är förresten ett av upptågen: kan en politiker som ser ut som Emil i Lönneberga verkligen tas på allvar? Boris kan. Att vara okonventionell är Boris varumärke.

Det är ett varumärke som säljer. Kanske är det för att andra politiker är förutsägbara, för att inte säga trista. Boris, den briljante före detta ledarskribenten, fortsätter att skriva krönikor i tidningen Telegraph: över 2,6 miljoner kronor om året får han för det. ”Småpotatis. Varför skulle jag inte klämma fram en artikel? Om någon vill betala mig för det är det deras problem”, sade han nyligen.

Visst, Boris är en effektiv borgmästare. Tack vare honom har London sitt eminenta system av lånecyklar. Det spelar ingen roll att Boris företrädare hade inlett cykelplaneringen. Boris slutförde den och nu kallar alla cyklarna för Boris-cyklar. Som jag sade, mannen är ett varumärke. Han färdas förresten också på cykel: jag ser honom allt som oftast när jag går till jobbet på morgnarna. Hans kalufs är lätt att känna igen, också under cykelhjälm.

Det spelar heller ingen roll att det var andra ledare som fick OS till London. Boris har i sann showmannastil antagit rollen som spelens offentliga ansikte. Det var förstås därför han var uppe i linbanan. För Johnson är OS, som London vann långt innan han blev borgmästare, en gudagåva. Alla tittar på London och dess excentriske borgmästare – inte minst Storbritanniens väljare.

För Boris är inte bara en showman: hans underhållande, provocerande stil är ren strategi. ”Jag backade Cameron av rent cyniskt självintresse”, sade han efter Tories ledarval. Med andra ord: Johnson väntar på att Cameron ska misslyckas så att han sedan själv kan bli de konservativas ledare. Planen verkar fungera. Regerandet går dåligt för Cameron. Murdoch-skandal, landets ekonomi krymper och nu håller koalitionen på att kollapsa. Enligt en ny opinionsmätning är Boris landets favorit som premiärminister om Cameron skulle avgå – och Boris ställning har stärkts av OS. Ett sådant läge kan uppstå snarare än planerat. Bara 37 procent av britterna tycker att Cameron gör bra ifrån sig, och ynka 25 procent tycker att regeringen sköter sin uppgift. Det är klart, jämfört med Boris verkar Camerons och hans regeringskollegor tradiga. Men de tar sitt jobb på allvar. Kan en politisk stuntman som Boris Johnson verkligen regera ett land?

Elisabeth Braw
elisabeth.braw@gmail.com