Smärtsam kunskap

En rapport som inte bara ska läsas i Norge.

Vilken beredskap har ett land för terrorattentat som de Anders Behring Breivik utförde i Norge förra året? 22-julikommissionens rapport, som presenterades i Oslo i går, försöker ge svar, och är i sina kritiska delar påfallande rak och tydlig.

Den norska kommissionen har haft tre huvudfrågor att besvara. Vad hände den här dagen för drygt ett år sedan? Varför hände det? Hur kunde ett samhälle som det norska låta det ske?

För de som direkt drabbades av det fruktansvärda dådet förändrar rapporten i grunden ingenting. 77 människor miste livet i Oslo och på Utøya. Föräldrar, syskon och barn förlorade sina allra närmaste. Många skadades. De lever med bestående fysiska och psykiska men. Ingen rapport i världen kan kompensera för alla dessa förluster.

Möjligtvis kan slutsatserna som dras ge svar på frågor som också de drabbade ställer. Även om det kan vara nog så smärtsamt att få veta att polisen kunde ha varit snabbare på plats på Utøya och kanske hade då fler liv kunnat räddas. Polisen får svidande kritik på flera punkter: det togs en rad felaktiga beslut, samordningen på ledningscentralen var för dålig och kommunikationsutrustningen fungerade inte som den skulle för att nämna några.

När det gäller bombangreppet mot regeringskansliet i centrala Oslo menar kommissionen att det kunde ha förhindrats om redan tagna beslut genomförts i praktiken. Det var sedan tidigare meningen att gatan utanför skulle spärras av för biltrafik men det gjordes aldrig.

Den norska säkerhetspolisen PST kritiseras för brister i arbetsmetodiken, och skulle ha kunnat spåra gärningsmannen om de haft ett bredare fokus, anser kommissionen.

För samhället, som ska skydda sina invånare, är det viktigt att utvärdera säkerheten och beredskapen. Och även om läsningen, som i det här fallet, i sina stycken är dyster för de ytterst ansvariga, är det viktig kunskap som nu ges. Kommissionens ordförande Alexandra Bech Gjörv säger att man inte är ute efter enskilda syndabockar och poängterar att det gjordes många bra och hjältemodiga insatser den 22 juli. Sjukvården och informationen till allmänheten fungerade som den skulle. Men det fallerade på andra områden, och det räcker med att några enstaka kuggar inte sitter där de ska för att följderna ska bli förödande. I det här fallet ledde det till att samhället faktiskt inte uppfyllde sin skyldighet att skydda sina medborgare.

Kommissionen föreslår en rad förändringar. Men konstaterar samtidigt att det enklaste är att skapa myndigheter, fatta beslut om lagar och regler och avsätta mer resurser. Utmaningen ligger i genomförandet. Och då, menar kommissionen, avgör sådant som ledarskap, kultur och värderingar. Svårt och tidskrävande, men nödvändigt och högprioriterat, menar kommissionen.

Det är intressanta reflektioner och slutsatser. Och borde stämma till eftertanke inte bara i Norge, utan även här i Sverige.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61