Samarbete viktigast

Regionen behöver inte bli större.

Det är ingen kioskvältare precis, en sådan nyhet som är så stor att den kullkastar det mest. Nej, en framtida sammanslagning av flera sydsvenska regioner ger inga stora rubriker. Frågan delar partier, men väcker ändå ingen större indignation. Det är ett ljummet läge. Under tiden fortskrider förarbetet mot en storregion, mer eller mindre i det tysta.

Samma brist på entusiasm kännetecknade mottagandet av ansvarsutredningen som regeringen fick på sitt bord 2007. En utredning som hade i uppgift att föreslå en ny arbetsfördelning mellan stat, länsstyrelser, landsting och kommuner.

Det ledde till att de försöksregioner som redan fanns, som Skåne, blev permanenta. Regeringen slog fast att det även i fortsättningen ska finnas tre politiska beslutsnivåer: staten, regionkommuner och primärkommuner. Men man bollade över själva indelningsfrågan till de berörda, med följd att det gjordes såväl inbjudningar som att en del fick nobben.

För drygt ett år sedan deklarerade landsting och regioner i Skåne, Blekinge och delar av Småland att man hade för avsikt att bilda en storregion senast 1 januari 2019. I förra veckan träffades företrädare för dessa i Båstad för att hitta formerna för hur utredningsarbetet ska bedrivas fram till att man är färdig att lämna i en ansökan. Det har bildats en förening med en styrelse på 30 personer, som om alla beslutande församlingar säger ja, ska arbeta med frågan de närmaste åren under ledning av en projektledare.

Det är möjligt att det inte fanns någon annan väg att ta när avsiktsförklaringen hade antagits. Och det sägs att man ska garantera delaktighet och inflytande i det som nu sker. Men det går ändå att sätta frågetecken för hela projektet.

Det är självklart att regioner ska samarbeta med varandra. Det är rent av nödvändigt. Det behövs mer av den varan. Redan i dag korsar kollektivtrafiken länsgränserna. Och inom vården, särskilt när det gäller spetsteknologin, sker det samordningar över gränserna. Men för att detta och annat ska fungera på bästa sätt behöver man väl inte bilda storregioner.

Dessutom riskerar avståndet mellan invånare och beslutsfattare att öka ännu mer. Redan i dag finns inom Skåne stora regionala skillnader. Hur ska det då inte bli i en storregion som sträcker sig från Malmö i väster till Kalmar i öster? Vilket intresse har Smålandsborna för Öresundsintegrationen? Och hur intresserade är skåningarna av de specifika frågorna för Kalmar- och Växjöbor? Och när en del gränser tas bort byggs andra upp.

De som nu sitter i den nybildade föreningen och även de beslutande församlingarna i de sydsvenska regionerna/länen har anledning att förklara sig bättre för väljarna/invånarna. De måste se till att det blir en öppen diskussion kring regionfrågan. Att bara arbeta i riktning mot ett förslag som innebär större och mer av samma sak duger inte.

Nej, framför mer samarbete över gränserna, men inte större beslutsapparater på alltför stort avstånd från de berörda.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61