Republikanernas dilemma

Valet av Paul Ryan illustrerar väl den motsättning mellan värdekonservatism och ekonomisk konservatism som uppstår när partiet försöker locka väljare från båda läger.

Går det verkligen att vinna val genom att blanda motsägelsefulla värderingar? I höst får vi se när presidentvalet i USA avgörs. Förra veckan valde den republikanske presidentkandidaten Mitt Romney sin running mate, vicepresidentkandidaten blev kongressledamoten Paul Ryan.

Valet av Paul Ryan illustrerar väl den motsättning mellan värdekonservatism och ekonomisk konservatism som uppstår när partiet försöker locka väljare från båda läger. Det är nämligen den strategi som nu förs, och som republikanerna ser som nödvändig för att vinna valet i höst. Men det är inte särskilt lätt.

För två år sedan presenterade Paul Ryan ett budgetförslag som applåderades av de republikanska ledarna och som blivit en grundbult i partiets politik för 2010-talet. Det skriver Martin Gelin i sin nyutkomna bok "Den amerikanska högern", som målar en komplex och intressant bild av partiets förändringar de senaste decennierna och utformning i dag. I budgetförslaget ingick nedskärningar av statlig välfärd i biljonklassen och skattesänkningar för lika mycket. Enligt tidningen the Atlantic skulle en sådan budget betyda att Mitt Romney bara skulle betala 0,82 procent i skatt. Det säger sig självt att en sådan budget, en dråpslag mot USA:s resurssvaga och ett stort frieri till de rikaste, appellerar till många av partiets väljare.

Men det finns ett problem. Den kristna gruppen är viktiga väljare för republikanerna, och Paul Ryan som själv är katolik har fått ordentlig med mothugg från det hållet. Efter att han i tv förklarat sin budget som i linje med katolsk lära fick han i våras ett öppet brev från ett 60-tal katolska profiler i USA. De skrädde inte orden. Moraliskt oförsvarbart, ett svek mot katolska solidaritetsprinciper var ett par av kommentarerna som förslaget då fick.

Här finns det republikanska lägrets dilemma i ett nötskal. Förhoppningen att nå ut till de som vill ha en så liten stat som möjligt och samtidigt hålla en kristen profil, som är så traditionellt viktigt för partiet.

Problemen tar inte slut där. Att Paul Ryan är en hängiven beundrare av Ayn Rand är inte så förvånande med tanke på budgetförslaget. Den libertarianska filosofen hade tankar som mycket väl reflekteras i en budget som slopar garantier och stöd för de svagaste och skapar ett samhälle som är till för den starke. Men det rimmar inte väl med en kristen framtoning.

Att det är så framgår tydligt av att Ryan nu försökt ta avstånd från "påståendet" om att han ska vara en Rand-entusiast. De kristna väljarna är inte så förtjusta i kandidatens omfamning av den radikala och elitistiska ateisten. Men bortförklaringarna blir lätt genomskinliga med tanke på att Ryan i ett tal sagt att den ryskamerikanska filosofen är anledningen till att han engagerade sig politiskt överhuvudtaget. Att hennes böcker har lärt honom om vem han är och att de har inspirerat honom så mycket att han kräver av sina anställda att läsa dem. Knivigt läge.

Men med tanke på att det brukar gå ganska bra att vara oärlig och blåneka i en amerikansk valrörelse, att sanningen har svårt att nå fram i bruset av negativt kampanjande och att politisk autencitet sällan betalar sig kanske det hela inte blir så farligt när det är dags att gå till valurnorna i november.

Mitt Romney försöker ta hem presidenttiteln genom att skrämmas med varningar om socialism – det är nämligen vad han kallar politik för en anständig välfärdsstat som erbjuder grundläggande skydd för sina medborgare. Förhoppningsvis får president Obama fyra år till på sig att arbeta för just en sådan utveckling. Kanske är det något republikanernas dilemma kan hjälpa honom med.

Johanna Sturesson