Små chanser till upprättelse

Verktyg måste utformas för att brotten inte ska öka i den takt de gör i dag, att vara förövare på internet ska inte vara lika lätt att komma undan som det är i dag, skriver Johanna Sturesson.

Att utsättas för förtal eller förolämpning kan vara ytterst smärtsamt. Speciellt för den som inte har möjlighet att ta reda på vem som står bakom attackerna. Ofta är det väldigt svårt när sådana brott sker på internet – och då är chanserna till upprättelse få.

Men de som utsätts för den typen av brott blir bara fler. I år har anmälningarna ökat med 16 procent jämfört med samma period förra året. Tittar man över en längre tid är skillnaden än mer dramatisk. Anledningen till ökningen tycks de flesta vara överens om: användningen av sociala medier blir större.

De växande siffrorna säger inte bara något om våra internetvanor. De säger också något om att rättsväsendet och polisen inte har lyckats följa med i utvecklingen. Samtidigt som anmälningarna ökar leder bara tre procent av dem till åtal. Den som utsätts har inte lätt att få hjälp.

Det är naturligtvis ett problem att få av brotten leder vidare. Ärekränkningsbrott är svårutredda och lågprioriterade hos polisen, vilket uppenbarligen är ohållbart. Men det är inte bara hos polisen förändringar behövs. I våras presenterades en offentlig utredning som delvis hade i uppdrag att se över ersättningsformerna för de som utsätts för ärekränkningsbrott.

I dag finns det nämligen begränsade möjligheter till att få ersättning vid sådana brott eftersom ärekränkning bara ersätts enligt skadeståndslagen. Andra kränkningsbrott hamnar i stället under brottsskadelagen, som innehåller en slags försäkran om att brottsoffret ersätts ekonomiskt från staten om det inte finns några andra möjligheter till kompensation. Så är det inte vid ärekränkning. Hittas inte gärningsmannen, om denne inte kan betala eller försäkring saknas, står offret utan kompensation.

Utredningen föreslog att man inte bör utvidga brottsskadelagen att också gälla ärekränkningsbrott. Dels för att många förundersökningar läggs ner. En annan viktig aspekt var den ekonomiska. I dag finns ingen överblick över hur många brottsoffer som skulle kunna ha rätt till statlig ersättning enligt en sådan förändring. Dessutom, menade utredaren, är frågan om ökade ärekränkningsbrott större än den om ersättning och bör därför utredas för sig. Det är alldeles riktigt, men ekonomisk kompensation handlar inte bara om pengar.

Det handlar om möjligheten till någon form av upprättelse när det inte finns någon som kan ställas till svars för ett brott. Kompensationen blir symbolisk, men värdet av en sådan sak bör inte underskattas. Verktyg måste utformas för att brotten inte ska öka i den takt de gör i dag, att vara förövare på internet ska inte vara lika lätt att komma undan som det är i dag.

Här är det helt på sin plats för lagstiftaren att ge en signal om att ärekränkningsbrott prioriteras genom att utvidga brottsskadelagen. Det är inte hela svaret på problemet. Men det är en rimlig förändring som bör göras.

Johanna Sturesson