Ovärdig flyktingpolitik

Fallet med pojken som tagit sig till Sverige och nu hotas med utvisning till Italien visar återigen på brister i EU:s flyktingpolitik. Det är angeläget att EU lyckas nå en överenskommelse på området. Standarden måste bli högre, skriver Johanna Sturesson.

En anständig flyktingpolitik. Det är vad EU är i behov av. Det visar om något fallet med den afghanska pojke som tagit sig till Sverige via Italien, och som nu hotas av utvisning trots att han är svårt traumatiserad. 15-åringen kom först till Italien där han ska ha utsatts för grova övergrepp. Väl i Sverige har han fått avslag i flera rättsliga instanser. Efter självmordsförsök och att ha sytt igen sin egen mun är han i dag inlagd på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Malmö. Samtidigt kräver EU:s asylsystem att han skickas tillbaka till Italien – landet där han utsattes för misshandel och våldtäkt.

Igår beslutade Migrationsverket om inhibition, vilket innebär att pojken inte kommer skickas tillbaka utan att ha fått sin sak prövad av Migrationsverket igen. Fallet har haft en del otydliga turer mellan Migrationsverket och gränspolisen. Men i sin helhet visar situationen på tydliga problem med EU:s flyktingpolitik.

Det är den så kallade Dublinkonventionen som gör att pojken måste söka asyl i Italien. Enligt denna måste den flykting som kommer till EU söka asyl i det första land man reser in i. I pojkens fall är det Italien.

Bestämmelsen är på många sätt orimlig och står i rak motsats till ett jämt fördelat ansvarstagande. Vissa länder har av geografiska skäl ett större söktryck än andra. Det är en av orsakerna till att situationerna i exempelvis Grekland och Italien har blivit ohållbara. De asylsökande som tar sig dit får ofta inte ens sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Det handlar delvis om politisk ovilja från staterna i fråga, men trycket spelar stor roll.

Samtidigt finns en stor skillnad i flyktingars chans att beviljas asyl i olika länder. Vissa länder beviljar asyl i ytterst få fall, medan andra är desto mer generösa. Skillnaderna är ofta enorma trots att EU-länderna har gemensamma bestämmelser om vad som gäller för att en person ska betraktas som flykting. En sådan flyktingpolitik är inte värdig.

Därför är det angeläget att EU lyckas nå en överenskommelse om en gemensam politik på området. Asylsökande ska behandlas lika i olika länder och minimistandarden måste höjas. Målsättningen har hittills varit att en gemensam politik på området ska vara klar i höst, nyligen avslutades översynen av Dublinkonventionen. Föreslagna förändringar kan innebära ett förstärkt skydd för barnflyktingar. Men nu återstår att se vad EU-parlamentet och enskilda medlemsländer tycker.

Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) som är ansvarig för asyl- och migrationspolitiken i kommissionen, och jobbar för en överenskommelse, har inget lätt jobb. Främlingsfientliga partier har fått större utrymme i flera europeiska länder och att ta upp kampen för asylsökandes rättigheter är inte direkt någon valvinnare på flera håll. Samtidigt vill åtta av tio européer ha gemensamma regler på området och att förföljda ska erbjudas asyl, enligt en rapport från EU-kommissionen tidigare i sommar.

Enskilda stater kan föra en anständig politik på området, men så länge en del EU-länder kommer undan med att inte behandla asylsökande enligt reglerna får det en begränsad betydelse. Det är ohållbart. Utökad främlingsfientlighet ska inte få äventyra de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som EU bygger på.

Johanna Sturesson